Rena kuster och cyklar

Cykel och hav

Cykel och hav

Idag är det visst både dagen D för Kusträddarnas kuststädardagar OCH cykelns dag! Att det ska vara så svårt att få information! Visserligen är jag nyligen immigrerad, men ändå! Vid frukosten läste jag om dagens cykelarrangemang och hann i alla fall med att cykla två varv kring Västerås med Pärlan (i regn) för att stötta mer cykling. Hoppas ni hann göra något bra för Sverige idag!

Ballongsläpp – en dålig idé

Ballonger istället för raketer, Bild: VLT.

Ballonger istället för raketer, Bild: VLT.

Jag ogillar att vara en glädjedödare. Men i det här fallet måste jag axla rollen som surtant. Läser i Vestmanlands läns Tidning om hur Surahammars kommun valt att skicka ballonger i vädret istället för fyrverkerier. Det är en dålig idé. Väldigt dålig idé. What goes up, must come down och när ballongerna väl kommer ner igen är det inte bara direkt nedskräpning av naturen, de kan också utgöra de en fara för våra djur och vår natur.

Oavsett material.

Det finns så kallade biologiskt nedbrytbara ballonger. Precis som med bio-nedbrytbar plast i allmänhet betyder det att det krävs vissa speciella omständigheter för att plasten ska brytas ned under en rimlig tid och på bästa sätt. Oftast högt tryck och värme i industrikomposter. Sannolikheten att alla ballonger skulle hamna i en industrikompost är väl någonstans i närheten av noll.

På de platser där ballongerna med större sannolikhet hamnar är den biologiskt nedbrytbara processen föga imponerande. På ballongvänliga hemsidor (läs ballongföretag) jämför man nedbrytningstiden med tiden det tar för ett ekblad att brytas ned på öppen mark. Låter det bra? Jag har, som jag skrev tidigare, spenderat en del tid senaste veckorna med att inventera just ekar. Kring alla ekar ligger fortfarande bladen kvar från höstens lövfällning och faktum är att det kan ta upp till fyra år för ett eklöv att brytas ned. Ballons blow har en bildserie som visar hur en ballong av ”biologiskt nedbrytbart” material ser ut efter över två år i naturen. De skriver i sitt sista inlägg att ballongen fortfarande känns som en bit läder. I detta skick är ballongen fortfarande en fara för framförallt djur som kan missta den för mat eller fastna, ibland med dödlig utgång. På vissa platser i världen är det faktiskt olagligt att släppa iväg ballonger bland annat i New South Wales, Australien, eftersom risken är så stor att skada djur och natur.

Ballongföretag hävdar visserligen att mellan 90 och 95% av alla ballonger stiger till omkring 8 kilometer, där de fryser och exploderar till mindre bitar som så regnar ner och bildar ”minimalt med skräp”, vilket inte anses som ett problem. Skräp som skräp säger jag. Och många bäckar små. Problemet med plast i havet – och på land – kan endast motverkas genom att vi börjar handla på ett mer ansvarsfullt sätt. Surahammars kommun handlar inte på ett ansvarfullt sätt i det här avseendet. Tummen ned!

Kusten är klar

Alle nordmenn, kom dere ut og rydd strendene 10 mai! Kolla särskilt in min smarta och duktiga kompis Inger Lise Nerland som doktorerar på mikroplast i havet.

Plast i naturen

Plastflingor

Plastflingor

Igår var jag ute för att inventera ett område i Västmanlands län på stora gamla ekar som skulle kunna vara hem åt en liten utrotningshotad skalbagge, den svarta guldbaggen. Intill en eklåga, som var både intressant ur skalbaggeperspektiv och som en bra plats för lunch, hittade jag ett exempel på vad som händer med plast som hamnar i naturen. En stor plastsäck låg nedtryckt under stammen till den fallna eken och när jag drog fram den började det snöa. Små små genomskinliga plastflingor singlade ner och gömde sig i det torra gräset.

I naturen bryts plast ned av bland annat mekaniska processer, värme och UV-ljus vilket gör plasten spröd och den faller sönder. I exemplet ovan med plastsäcken; till flingor av mindre och mindre storlekar. Processen är oerhört långsam och all plast som någonsin tillverkats, men undantag för den som förbränts, finns kvar i naturen fortfarande.

En sopsäck som blivit sopor.

En sopsäck som blivit sopor.

Mera tvål

Finfina tvålar!

Finfina tvålar!

Som jag skrivit om här, så är hård tvål bäst och jag har fått så många förfrågningar om var man får tag på bra tvål utan palmolja. Tack vare oss (mest er) så är nu de allra flesta tvålarna från Kerstins Hemtvål utan palmolja! En av de första sakerna jag gjorde när jag kom hem till Sverige var att beställa ett tjog (nästan) och jag har nu testat mig igenom allt från laktritstvål till myrratvål. Jag kan rekommendera! Feta, löddriga, godluktande och närproducerade utan nasties.

From the waist up – Life without plastic

Plastic bottles - Chris Jordan

Plastic bottles – Chris Jordan

Jag vill se den här nya dokumentären om familjer som vågar sig på en rejäl plastbantning! Att flytta hem till Sverige och fortfarande bo mestadels av tiden i en resväska har försvårat att leva livet utan plast. Alla varor, affärer och trix som vi kände till måste nu bytas ut mot nya. Men man får se det som en utmaning och det går långsamt framåt även om den plastinpackade ekologiska frukten här hemma gör mig modstulen varje gång jag handlar. Hur som helst hoppas jag att den här dokumentären kan ge mig lite ny inspiration. På återseende snarast!

 

Viktigt om vår mat och miljö

Love-meat-ender

Älskade kött

Såg igår den här mycket informativa dokumentären om hur negativt vi och miljön påverkas av industriell köttproduktion. Se den du också.

Sojabönan, del 1

mg_03061

Jag stod vid mjölkhyllan och letade efter den godaste sojamjölken som jag har till gröten, när en yvig dam susade förbi och började tala ut om sina nyvunna kunskaper om sojabönans onyttiga egenskaper. Åh, sa hon, jag som ÄLSKAT kaffe med sojamjölk, men nu är det slut med det, för det är farligt! Kokosdricka, däremot, fortsatte damen, ska tydligen vara JÄTTEbra enligt min väninna som vet ALLT om såntdär och så hivade hon ned ett plastinpackat sex-pack med kokosvatten i korgen. Innan jag hunnit öppna munnen hade hon fladdrat vidare som en jättelik fjäril mot kassorna.

I USA produceras stora mängder genetiskt modifierad soja varav 85% bearbetas industriellt för att framställa olja, mjöl och rent sojaprotein. Olja och protein används sedan i hel- och halvfabrikat medan mjölet används som djurfoder. Endast omkring 6% , en försvinnde liten del, äts i form av sojamjölk, tofu, tempeh, edamame etc. vilket naturligtvis påverkar synen på soja som mat.

Googlar man ”soy” får man upp extremt mycket information. Både positiv och negativ. Jag siktade först in mig på den negativa sidan och försökte hitta  vad för slags information som florerar och varifrån den här typen av information kommer. Jag hittade snart en källa: ”The whole soy story” av Kaayla T. Daniel. En rätt kontroversiell bok visade det sig. Den är publicerad av en organisation, Weston A. Price Foundation, som erbjuder kostråd baserade på alternativmedicin och de är starkt kristiska till all slags växtbaserat protein (och fett), och för ett korståg mot sojabönan i synnerhet. De kan därmed avskrivas som objektiva i frågan men deras argument måste vi naturligtvis se närmare på. Intressant nog har två forskare (B.L Strom och R. Schinnar)  gått ut med ett officiellt brev till författarinnan där de skrev att hon tolkat deras resultat felktigt och insinuerat andra resultat där det inte fanns en tillstymmelse till signifikans.

Hur det ligger till med den senaste sojaforskningen får bli innehållet i nästa inlägg!

Dieter och maneter

Linssoppa

Vad skönt att läsa att Camino tar upp ämnet ”Dieter som skadar planeten”. Första gången jag kom i kontakt med ämnet var då radioprogrammet Matens pris kritiserade LCHF-dieten. Jag, däremot, vågar mig inte på att diskutera ämnet eftersom den personliga dieten framstår som likställt med en personlig tro och är därmed befriad från all slags kritik – och vetenskap! Så jag tänkte istället ta diskussionen från andra hållet och slå ihjäl myter om mat, särskilt mat som blivit bannlyst i vissa dieter. Samtidigt tänker jag ta upp ett ämne som verkligen fattas i de flesta diskussioner och delningar i sociala medier; källkritik och kritiskt tänkande. I diskussioner om mat blir det ofta väldigt tydligt att det sällan finns riktiga och pålitliga källor för påståenden och teorier. Så under en tid framöver kommer jag alltså blogga om mat och hur man ska förhålla sig till fakta som kommer flygandes på rosa hästar med regnbågsfärgad man.

Bevingad

Propellerplan

Propellerplan

”Att flyga eller inte flyga, det är frågan” har det stått överst i mitt kollegieblock i flera veckor nu utan att frågan blivit besvarad. Men så gick jag igenom föräldrarnas tidningssamling och hittade Naturskyddsföreningens senaste nummer vilket utlåvade en åsikt i ämnet på framsidan. Jag bläddrade fram till sidan 57 med överskriften ”Fem frågor om flygresor”, flyttade tekoppen närmre och började läsa. Fattade ingenting. Läste om.

Okej, flygresor är klimatbelastande, det vet vi ju redan, men när det skulle diskuteras hur det ligger till med andra färdmedel så var det svårt att hänga med i den negativa texten. För allt var skit, det ena bara värre än det andra. Snabbfärjor var värst tydligen, tåg var då heller inget vidare och inte bil heller (om det gäller oberoende av avstånd framgår inte). Till slut får man i alla fall veta att man inte bör konsumera flygresor utan eftertanke och välja resmål nära och stanna borta länge. Inget nytt eller genomtänkt alls under ozonlagret alltså. Jag kände mig snuvad på upplysning eftersom artikeln endast lämnade mig med nya frågor gällande andra transportmedel som tåg.

Så bläddrade jag till ledaren av bladet där chefredaktören berättade att efter en tågresa till Italien tyckte det hela var så bökigt och dyrt att han funderar på att ta flyget nästa gång. Jahapp. Får återkomma i ämnet tror jag.