Föreläsning med Kemikaliepappan

Igår var jag och H på en föreläsning med bloggaren Magnus Kähler, alias Kemikaliepappan, om de skadliga kemikalierna i vår vardag. Framförallt barns vardag och en del fokus på låg en Giftfri Förskola. Men jag tycker KP levererade en översiktlig och rättfärdig bild kring ett ämne som berör oss alla! Han började med en kort introduktion om kemikalier, problematiken kring vår okunskap om många av de ämnen som används i material vi dagligen kommer i kontakt med, exponeingsområden och vad hormonstörande ämnen egentligen ställer till med i våra kroppar. Han fortsatte med hur vi som konsumenter kan och bör vara med och förändra industrin, vilka lagar som reglerar vad och till slut tips på vilka produkter som man kan byta ut och mot vad.

Det var två timmar med mycket information och jag tyckte ibland att det gick lite fort, men min sambo som inte är biolog, inte pratar perfekt svenska och inte heller är lika påläst som jag hängde med, så budskapet gick uppenbarligen hem :). Om jag får komma med lite konstruktiv kritik så var det lite för mycket text på power pointen (men om jag förstod det rätt så får alla deltagare med sig hela presentationen sen med all info för vidare förkovring) och lite för lång tid ägnades åt sponsorerna. Men jag vann en påse från Sophie La Girafe, så jag kanske ska vara tyst (även om ansiktskrämen i miniförpackning för bebis(!) rimmar illa med mina levnadsregler för både plastbruk och onödiga hudvårdsprodukter). Den fina bit- och pipgiraffen i naturgummi kommer dock förhoppningsvis snart väl till pass… 😉

Den delen jag inte hade någon koll på gällde specifika lagstiftningar kring barnprodukter som leksaksdirektivet och vad man egentligen använder för produkter på förskolor. Det var intressant och lärorikt. H deppade dock lite i morse och konstaterade att det gamla LEGO’t och hans playmobil-prylar förmodligen kommer få vara kvar i källaren i sina lådor för all framtid. Allt som allt var föreläsningen väl värd pengarna och har du möjlighet att gå så gör det! Och ta med en vän! Vi behöver verkligen sprida budskapet om hur vi påverkas av slapp lagstiftning och konsekvenserna av alldeles för mycket skadliga kemikalier i vår vardag. Men framförallt, vilka fina alternativ som finns.

Sophie La Girafe

“7 Days of Garbage”

Fotografen Gregg Segal från Californien har fotat människor i sitt eget skräp samlat från sju dagar. Jag ”gillar” bilden ovan bäst av de jag sett. Kontrasten mellan den ytterst välklädda och till synes sofistikerade familjen och deras avfall belyser det faktum att rika människor bara har en förmåga, eller möjlighet, att dölja sin överkonsumption och påföljande slitage på våra naturresurser till skillnad från människor i fattigdom.

Läs mer här.

Klotet om hållbart mode

Sommar är det i alla fall.

Jag har varit på konferens om hajar och rockor. Ska skriva lite om det så småningom. Men först, en länk till Klotets program om hållbart mode. Klotet. Välj hela ljudklippet som ligger i menyn till höger, 24 min.

Mera tvål

Finfina tvålar!

Som jag skrivit om här, så är hård tvål bäst och jag har fått så många förfrågningar om var man får tag på bra tvål utan palmolja. Tack vare oss (mest er) så är nu de allra flesta tvålarna från Kerstins Hemtvål utan palmolja! En av de första sakerna jag gjorde när jag kom hem till Sverige var att beställa ett tjog (nästan) och jag har nu testat mig igenom allt från laktritstvål till myrratvål. Jag kan rekommendera! Feta, löddriga, godluktande och närproducerade utan nasties.

From the waist up – Life without plastic

Plastic bottles – Chris Jordan

Jag vill se den här nya dokumentären om familjer som vågar sig på en rejäl plastbantning! Att flytta hem till Sverige och fortfarande bo mestadels av tiden i en resväska har försvårat att leva livet utan plast. Alla varor, affärer och trix som vi kände till måste nu bytas ut mot nya. Men man får se det som en utmaning och det går långsamt framåt även om den plastinpackade ekologiska frukten här hemma gör mig modstulen varje gång jag handlar. Hur som helst hoppas jag att den här dokumentären kan ge mig lite ny inspiration. På återseende snarast!

 

Bevingad

Propellerplan

”Att flyga eller inte flyga, det är frågan” har det stått överst i mitt kollegieblock i flera veckor nu utan att frågan blivit besvarad. Men så gick jag igenom föräldrarnas tidningssamling och hittade Naturskyddsföreningens senaste nummer vilket utlåvade en åsikt i ämnet på framsidan. Jag bläddrade fram till sidan 57 med överskriften ”Fem frågor om flygresor”, flyttade tekoppen närmre och började läsa. Fattade ingenting. Läste om.

Okej, flygresor är klimatbelastande, det vet vi ju redan, men när det skulle diskuteras hur det ligger till med andra färdmedel så var det svårt att hänga med i den negativa texten. För allt var skit, det ena bara värre än det andra. Snabbfärjor var värst tydligen, tåg var då heller inget vidare och inte bil heller (om det gäller oberoende av avstånd framgår inte). Till slut får man i alla fall veta att man inte bör konsumera flygresor utan eftertanke och välja resmål nära och stanna borta länge. Inget nytt eller genomtänkt alls under ozonlagret alltså. Jag kände mig snuvad på upplysning eftersom artikeln endast lämnade mig med nya frågor gällande andra transportmedel som tåg.

Så bläddrade jag till ledaren av bladet där chefredaktören berättade att efter en tågresa till Italien tyckte det hela var så bökigt och dyrt att han funderar på att ta flyget nästa gång. Jahapp. Får återkomma i ämnet tror jag.

Plastfri lunch

Jag säger inte att det är lätt att undvik  plast. 5 dagar in och vi har varit duktiga måste jag säga. Igår var vi slarviga, hungriga och valde snabbmat i shoppingcentret. Jag ville ha indiskt, men de serverar maten på engångstallrikar. Jag fiskade upp min plåtlåda, log lite försiktigt och frågade om jag inte kunde få maten i den. De såg lite skeptiska ut, men efter ett par sekunders tankeverksamhet bestämde de sig för att gå med på att ge mig mat. En utmaning avklarad!

Plastfri Juli

Det gick mig nästan förbi, men H uppmärksammade mig; Juli är månaden då man kan anta en utmaning om att leva helt plastfritt. Eller mindre plastigt, beroende på utgångspunkt. Så från och med i morgon ska vi efter bästa förmåga undvika att släpa hem en endaste liten plastbit under en hel månad! Jag funderar redan på hur vi ska göra med mjölk. Men det ordnar sig nog. Vi får väl träna både minne (komma ihåg att ta med plastförpackningar till butiken) och uppfinningsförmåga (komma på nya lösningar och handlingsmönster) den här månaden och förhoppningsvis kommer det leda till några förändrade vanor för framtiden! Kika in på Plastic Free July för att se hur du kan vara med och utmana dig själv, få tips och inspiration. Om du väljer att anta utmaningen kan du registrera dig och få email med pepp och tips under hela månaden och jag kommer göra mitt bästa för att inspirera här på bloggen! Nu kör vi!

Palmolja

Den finns överallt. I mat, godis, kosmetika och, tvål. Vegetabilisk olja står det om man har otur. Vi skövlar regnskog för att mätta våra magar och tvätta våra smutsiga händer. Jag säger vi, för det är vi som köper produkterna. Det bär mig emot att skriva om palmolja. Varje googlesök kantas av brännskadade orangutanger och vyer över landskap söndertrasade av skogsskövling. Det gör fan ont i kroppen att se. (Videolänken är en fin prisbelönt kortfilm om orangutangen Green och handlingar och konsekvenser).

Så finns det ”ekologisk” palmolja. Den mest kända märkningen av palmolja är RSPO (Roundtable on Sustainable Palm Oil). Kritiken mot denna märkning är ganska hård. För det första är det skillnad på om producenten är certifierad eller bara medlem. De sistnämnda betyder absolut ingenting men används ändå som säljargument. För det andra är kraven för att få sitt plantage ganska svaga och det finns ingen statistik, inga rapporter eller ens en utvärdering på om certifieringen har givit någonsomhelst effekt på djur och natur. För det tredje drivs RSPO av själva industrin och inte en oberoende organisation vilket har lett till att RSPO anklagas för ”greenwashing”. Och så har vi handeln med certifikaten. En certifierad plantageägare kan sälja sitt certifikat till en köpare som sedan köper icke-certifierad olja men ändå får märka produkten som certifierad.

Visst kan det låta fint att vi i västvärlden ska köpa produkter av fattiga länder så de kan öka sin ekonomiska tillväxt. Problemet är att de sitter igen med totalt slutkörda naturresurser och ingenting att leva av. Ekologisk märkning ger dessutom konsumenterna en känsla av att de gör gott när de handlar, men bidrar egentligen bara till ökad produktion i områden där en produktionsminskning borde vara målet.

Enligt WWF importerar Sverige så mycket palmolja, främst från Malaysia och Indonesien, att varje svensk i genomsnitt tar 11 kvadratmeter i anspråk av deras landyta. Och här sitter Sverigedemokraterna i regeringen. Är det inte en underbar värld?

Say No to Palm Oil.

Statistik från Mongabay.com

Tvål

Jag delade badrum med en tjejkompis på en resa och hon förfasade sig over att jag använde tvål till ansiktet. Jag kände inte, där och då, för att i bästa besserwisserstil påpeka att min tvål förmodligen var mycket bättre än hennes dyra ansiktsrengöring full av kemikalier och marknadsföring utan sa nåt lamt om att det var en extra dyr specialtvål (lögn, det var Almgrens sidentvål). Men nu är det dags att ta tag i tvålmyten, reda ut alla missförstånd och se bortom glossiga reklambilder.

1. Vad är tvål?
2. Skillnaden mellan tvål och tvål
3. Flytande tvål
4. Miljö

Vad är tvål?

Tvål är en produkt som blir till genom en process där natriumhydroxid blandas med vatten och fett. Natriumhydroxid, eller i dagligt tal lut eller kaustik soda,  är ett basiskt och starkt frätande ämne och just detta är ofta ett av argumenten mot att använda tvål på kroppen. Men som vi snart ska se, finns inget av detta ämne kvar i den slutgiltiga tvålen och det argumentet är därmed ogiltigt.

När man blandar natriumhydroxid med vatten och fett (exempelvis olivolja)  sker två reaktioner. Dels genomgår fettet (oljan) en hydrolys, det vill säga fettet sönderdelas till glycerol (glycerin) och fria fettsyror. De fria fettsyrorna reagerar i sin tur med hydroxiden och bildar tvål. Denna process kallas förtvålning. Cirka 90% av alla hydroxidmolekyler har reagerat med fettmolekyler när tvålen är nästan färdig. För att alla molekyler med frätande egenskaper ska ha reagera färdigt med fettsyrorna innan den säljs/används låter man tvålen ”vila” efter produktion i några veckor. Kvar efter vilan är då ren tvål och glycerin, inget annat. Glycerin är ett ämne med välgörande egenskaper för huden och tvålar med högt glycerininnehåll är inte uttorkande. Tvärtom, en tvål rengör och återfettar.  Men, detta leder oss snabbt vidare till…

Skillnaden mellan tvål och tvål

I de flesta tvålar du köper i affären renas glycerinet ur tvålen och säljs vidare (för att öka förtjänsten naturligtvis) vilket gör att du får en tvål utan glycerin och denna tvål torkar ut huden. Om din tvål torkar och spricker är den förmodligen en billig massproducerad bit av skräp. I de allra värsta (och flesta) bitarna av skräptvålar finns ingen tvål alls utan den är istället fullproppad av kemikalier som skummedel (SLS) och mineraloljor. Mycket billigare. För företagen alltså. Inte för dig eftersom den inte fungerar och inte för miljön eftersom produktionen till stor del är baserad på olje- och kemikalieindustrin (läs gärna om kemikalieindustrin och REACH i Den flamsäkra katten, kapitel Noll koll sid 49).

Så eftersom de här bitarna av skräp är extremt dåliga, uttorkande, fulla av billiga fillers är de naturligtvis usla företrädare för riktig tvål. Men eftersom de är så billiga och ofta det enda alternativet i snabbköpen (varför ska man köpa tvål där?) så kan man ju på ett vis förstå att en vanlig medborgare anser att tvål endast och eventuellt är till för händerna på en grovarbetare. Så har vi förvillats att tro att lösningen är…

Flytande tvål

Om man tillsätter en massa vatten till den här smörjan (fusktvålen) och adderar lite kemiska konserveringsmedel (eftersom bakterier gillar stillastående vatten för sin tillväxt) så kan man ju tjäna ändå mer pengar! Just det, mer bakterier i flytande tvål!? Ännu en myt att skärskåda. Det har florerat påståenden om att en hård tvål skulle vara mer ohygienisk än flytande tvål eftersom olika händer tar i samma klump av rengöringsmedel (notera ironin). Men okej, vetenskapligt bevisat då:

I en studie angående tvål och bakterieöverföring tog man helt enkelt och odlade två vanliga bakteriesorter E. coli och P. Aeruginosa. Så lät man kontaminera tvålar med 70 gånger så många bakterier som någonsin rapporterats på en normal tvål och lät så 16 personer tvätta händerna med dessa tvålar. Efter handtvätt hade ingen av dessa deltagare ens detekterbara nivåer av bakterier. Deras slutsats (liksom tidigare forskning redan visat) var att det fanns ingen som helst risk med att tvätta händerna med tvål.

I rest my case.

Eller jag skulle gärna vilja tillägga en liten länk till ett projekt med återvunna hotelltvålar som visserligen kanske inte är handgjorda och med bästa innehåll. Men detta projekt är ett bevis på att en hård tvål inte överför smittor utan hindrar just det, och därmed räddar liv!

Dessutom, dailyfinance.com har räknat ut att det kostar ungefär 10 gånger så mycket att använda flytande tvål istället för hård tvål. Det är alltså inte billigare, inte mer hygieniskt och inte heller mindre uttorkande att använda flytande tvål. Vilka är då fördelarna? Det kan ju i alla fall inte vara innehållet eftersom vi redan konstaterat att flytande tvål innehåller vatten, mineralolja och olika kemiska substanser som är helt onödiga för att få en ren och återfuktad hy.

Med det faktum att företag kan blanda ihop en fasligt billig ”formula”, addera vatten och sedan fylla på flaska och sälja för dyra pengar så är det ju inte så svårt att räkna ut att det är marknadsföring det handlar om. Det kan man ju räkna ut med bakfoten. Kosmetikaindustrin pumpar så ut sitt mantra om den gamla hederliga tvålens uttorkande egenskaper och så har vi en ihållande urban myt som håller oss i ett järngrepp.

Miljö

Att fylla upp en plastflaska till över hälften med vatten innan export gör att en flaska tvål (eller shampo för all del) väger långt mer än en hård tvål vilket resulterar i högre koldioxidutsläpp för den flytande tvålen. Jag gick igenom hela innehållet i en Dove flytande handtvål och den innehöll både kackerlacksgift och små plastbitar(!!!) hormonstörande ämnen och annat mijlögift. Tyvärr kraschade datorn strax efter denna tre-timmars undersökning, men förhoppningsvis kan laptopsföretaget fixa och då ska jag dela med mig av innehållet. Ingrediens för ingrediens.

Så plasten så klart. så fullständigt onödig. Engångsbruk av solid olja. Visserligen återvinningsbar, men med extra transportkostnader och problematiken med downcycling, tusen år i havet och ja ni vet. Nä, välj riktig tvål! En du kan använda till händerna, håret, ansiktet, kroppen, som raklödder och till handtvätt av kläder. Det enda problemet är att det blir plats över på duschhyllan. Och i återvinningstunnan.