plastbanta – ökad användning: minska mängden plast i sin omgivning för att undvika giftiga kemikalier
Härligt! Fast jag skulle vilja tillägga att det också är för att skona vår vackra natur. Jag hoppas 2015 blir ett år då fler börjar plastbanta! God fortsättning!
Tygblöjor är ju inte bara bättre för miljön, plånkan och barnrumpan, de är ju så mycket finare också!
Han var beräknad i början av oktober och jag räknade kallt med att han skulle komma tidigare. Men så blev det inte, tvärtom. Och efter fem dagar på BB har vi förmodligen överskridit vår normala årskonsum av plast. Men väl hemma har vi fasat ut de konventionella blöjorna och lärt oss vika gamla hederliga tygblöjor och testat mer modena flergångsblöjor som gDiaper. Plastfri oktober har dock bjudit på meckigare och mer irriterande motstånd än bebisskötsel. Mer om det i nästa inlägg.
Jag startade bloggen med syftet att analysera och hitta de bästa och mest riktiga och viktiga alternativ för att leva ett mer miljövänligt liv. Jag tyckte de allra flesta miljöbloggar fokuserade på barn och ett mer miljövänligt barnliv och saknade vettiga alternativ till mig – en vuxen. Men det är uppenbart att engagemanget för giftfritt och plastfritt för barn är starkt och att det varit det länge, för det är helt problemfritt att bara köpa ekologiska kläder och leksaker och nappar och vad man nu behöver för barn.
Tänk om samma utbud fanns för vuxenkläder och prylar! Skillnaden är enorm och jag är än mer övertygad om att vuxna måste börja ställa samma krav på giftfria produkter! Råd och rön publicerade nyligen ett test av olika t-shirts – för vuxna. Man testade för bland annat azo-färgämnen, nonylfenoler, ftalater, flamskyddsmedel och alternativa mjukgörare. Tio av femton tröjor innehöll otäcka kemikalier. Tio av femton!
Varning för denna t-shirt! Bild: Råd och Rön (http://www.radron.se/)
”I Hollisters tröja fanns störst antal kemikalier och störst mängder ftalater. Den innehöll mycket stora mängder av ftalaterna DINP och DIDP. Halten av DINP var minst 14 gånger över gränsvärdet, och halten av DID P minst tre gånger över gränsvärdet, för barnprodukter som barn kan stoppa i munnen. Måttliga mängder (under gränsvärdet) av BBP, en ftalat som förbjuds i EU under februari 2015, och flera alternativa mjukgörare fanns i trycket. Måttliga mängder av formaldehyd (under gränsvärdet). Förekomst av fenol – en svag syra som kan bildas som biprodukt från den alternativa mjukgöraren mesamoll under tillverkningen.” Läs hela testet. Man blir ju helt matt.
Ballonger istället för raketer, Bild: VLT.
Jag ogillar att vara en glädjedödare. Men i det här fallet måste jag axla rollen som surtant. Läser i Vestmanlands läns Tidning om hur Surahammars kommun valt att skicka ballonger i vädret istället för fyrverkerier. Det är en dålig idé. Väldigt dålig idé. What goes up, must come down och när ballongerna väl kommer ner igen är det inte bara direkt nedskräpning av naturen, de kan också utgöra de en fara för våra djur och vår natur.
Oavsett material.
Det finns så kallade biologiskt nedbrytbara ballonger. Precis som med bio-nedbrytbar plast i allmänhet betyder det att det krävs vissa speciella omständigheter för att plasten ska brytas ned under en rimlig tid och på bästa sätt. Oftast högt tryck och värme i industrikomposter. Sannolikheten att alla ballonger skulle hamna i en industrikompost är väl någonstans i närheten av noll.
På de platser där ballongerna med större sannolikhet hamnar är den biologiskt nedbrytbara processen föga imponerande. På ballongvänliga hemsidor (läs ballongföretag) jämför man nedbrytningstiden med tiden det tar för ett ekblad att brytas ned på öppen mark. Låter det bra? Jag har, som jag skrev tidigare, spenderat en del tid senaste veckorna med att inventera just ekar. Kring alla ekar ligger fortfarande bladen kvar från höstens lövfällning och faktum är att det kan ta upp till fyra år för ett eklöv att brytas ned. Ballons blow har en bildserie som visar hur en ballong av ”biologiskt nedbrytbart” material ser ut efter över två år i naturen. De skriver i sitt sista inlägg att ballongen fortfarande känns som en bit läder. I detta skick är ballongen fortfarande en fara för framförallt djur som kan missta den för mat eller fastna, ibland med dödlig utgång. På vissa platser i världen är det faktiskt olagligt att släppa iväg ballonger bland annat i New South Wales, Australien, eftersom risken är så stor att skada djur och natur.
Ballongföretag hävdar visserligen att mellan 90 och 95% av alla ballonger stiger till omkring 8 kilometer, där de fryser och exploderar till mindre bitar som så regnar ner och bildar ”minimalt med skräp”, vilket inte anses som ett problem. Skräp som skräp säger jag. Och många bäckar små. Problemet med plast i havet – och på land – kan endast motverkas genom att vi börjar handla på ett mer ansvarsfullt sätt. Surahammars kommun handlar inte på ett ansvarfullt sätt i det här avseendet. Tummen ned!
jag behöver en fika, fanimej.
Ja, nu är det knappt med inlägg. Men håll ut mina vänner. Jag är på sluttampen. Plastfria månaden gick riktigt bra men några pinsamma fadäser råkade jag mig på. Jag beställde en juice för en gångs skull på restaurang (jag dricker annars alltid vatten) och fick naturligtvis sugrör… Dang. Hur som helst. En knapp timma senare var vi på väg mot det vackra operahuset för att avnjuta Verdis requiem. Gick förbi en chokladbutik och jag pekade. Fick i plastpåse. Dang! Men å andra sidan köpte jag indisk take away i medhavd plåtlåda och gjorde egen hudkräm bland annat, så jag ger mig själv en klapp på axeln i alla fall. Svårast här i Australien var ost. Så vi blev utan en månad. Nu, tillbaka till skrivandet! Det andra skrivandet.
Overdressed?
Jag har just läst ut boken Overdressed: The Shockingly High Cost of Cheap Fashion av Elizabeth L. Cline. Strax innan jag börjat läsa den var jag i Sydney. Jag gick omkring i vansinnigt ondskefulla små ballerinas. Jag höll på att förgöras. Jag bestämde mig för att köpa nya skor. Barfota, med de illasinnade balleripporna i handen. Jag ville ha Danish Duckfeets fina sandaler, men efter en sinnessjukt lång promenad till butiken där de säljer sådana finskor fann vi endast ett par i strl 43. Så vi gick vidare. Genom plaststinkande skobutiker med grälla tingester i redan fallfärdiga modeller till glassiga überlyxiga vångingsplan med skor utställda som konstföremål med en pianist(!) vid en flygel som skapade ro i själen. Prislapparna var dock inte lika modesta som själva stämningen…
Passerade en liten trendig butik med fina ting. Ett par snygga läderstövletter fångade mitt öga. Inte helt säsong. Men fötterna skrek efter bättring och lovade att inte klaga över värme och fotsvett. Jag provade och fötterna ”approved”. Provade länge. Hela familjen nickade bejakande. (Det kan i och för sig vara så att de var ganska less på skojakten). Hur som helst, jag drog upp det skatteåterbäringsberikade bankomatkortet och stack det i offerautomaten samtidigt som jag skrek till expediten, jag behåller dem på! 259 dollars.
Vi gick vidare för att finna ett trevligt vattenhål och le sambo frågade vad skorna egentligen kostade. 259 australienska dollar sa jag och fiskade upp det bpa-indränkta beviset ur djupet av papperspåsen. Ehe, sa Henrik. Det står 529 dollar.
Vad sa du att du sa sa du?
Det var ju inte helt vad jag tänk spendera en smärre förmögenhet på. Men så började jag läsa Overdressed och insåg att det inte var så illa ändå. Jag hade trots allt köpt ett par klassiska handgjorda skor för låång hållbarhet och, det viktigaste, gjorda för att lagas, inte slängas när sulan blivit snedsliten eller sprucken. Jag kände mig lite bättre. Men fattig. Så nu blir det inga fler impulsköp av kläder det närmaste seklet. Inte bara för att läka det öppna sår som lämnades i min plånbok. Också för att från och med nu skal garderoben endast fyllas sparsamt, med saker jag verkligen älskar, i god kvalitet och där jag betalar priset. Inte en kvinna i Bangladesh och inte miljön.
Jag filar lite på en ”miniserie” om kläder och klädproduktion. Men hav tålamod, jag måste dessvärre spendera mestadelen av min tid med att slutföra mitt forskningsprojekt. Å motivtion, var är du?
När jag såg den här bilden (ovan) insåg jag plötsligt att vi behöver fler aktivister i kostym. Jag var för ett tag sedan på ett fördrag med forskaren Daniel Pauly, en känd marinbiolog som skrivit några av de mest citerade artiklarna om utfiske. Hans föredrag ”Impacts of Fisheries and Global Warming on Marine Ecosystems” (se föredraget online här) var politiskt och det var engagerat. Inte ett tyst mumlande om siffror och hypoteser som är vanligt bland forskare. Han fick alla som inte redan var insatta att förstå att det är illa och det är bråttom. Han vågade ha en åsikt. ”You should raise hell as a citizen” men, tillade han, till syvende och sist behövs också förändringar uppifrån. Jag är för Greenpeace och Seashepherd, så också Dr. Pauly. Men fastkedjade hippies borde på ett vis vara sista instans, åtminstone behöver de kostymbeklädd assistans.
Scientific american skriver om hur tron på klimatförändringarna går upp och ned med politik och ekonomi. Veliga politiker gör folk skeptiska. Och det samma gäller förmodligen alla andra miljöhot som överfiske, övergödning, utrotade djurarter och föroreningar. Hemma på svensk mark verkar det finnas viss enighet angående åtminstone klimatfrågan (Klimatdebatten i Riksdagen 29 Jan). Men den sittande regeringens uttalade åsikter rimmar illa med deras tama agerande och ger sken av att miljön trots allt inte är så viktig om än reell. (Sverigedemokraterns katastrofala klimatkompetens som får mig att undra om man inte behöver någon som helst nutidsallmänbildning för att få stå där och tycka, gaahh.)
Medias roll är också avgörande för folkets åsikt. De flesta av oss orkar inte summera all forskning på alla områden, sätta sig in i detaljer och förstå hur någon kan vara kritisk till vissa aspekter av en klimatstudie, utan att själva kärnfrågan ifrågasätts. Men med en enda överskrift kan man göra vem som helst till en skeptiker (och ge sverigedemokraterna argument till en debatt). Det är uppenbart att om man inte själv letar efter källan och lusläser den, så kan man bli förd bakom ljuset även i en seriös tidning som Dagens Nyheter (Läs vidare här).
Men, det finns hopp, kostymbeklädda Isabella Lövin och hennes kollegor har i alla fall lyckats få igenom en fantastisk reform i EU-parlamentet. Naturskyddsföreningen sammanfattar:
Jag delade badrum med en tjejkompis på en resa och hon förfasade sig over att jag använde tvål till ansiktet. Jag kände inte, där och då, för att i bästa besserwisserstil påpeka att min tvål förmodligen var mycket bättre än hennes dyra ansiktsrengöring full av kemikalier och marknadsföring utan sa nåt lamt om att det var en extra dyr specialtvål (lögn, det var Almgrens sidentvål). Men nu är det dags att ta tag i tvålmyten, reda ut alla missförstånd och se bortom glossiga reklambilder.
Vad är tvål?
Tvål är en produkt som blir till genom en process där natriumhydroxid blandas med vatten och fett. Natriumhydroxid, eller i dagligt tal lut eller kaustik soda, är ett basiskt och starkt frätande ämne och just detta är ofta ett av argumenten mot att använda tvål på kroppen. Men som vi snart ska se, finns inget av detta ämne kvar i den slutgiltiga tvålen och det argumentet är därmed ogiltigt.
När man blandar natriumhydroxid med vatten och fett (exempelvis olivolja) sker två reaktioner. Dels genomgår fettet (oljan) en hydrolys, det vill säga fettet sönderdelas till glycerol (glycerin) och fria fettsyror. De fria fettsyrorna reagerar i sin tur med hydroxiden och bildar tvål. Denna process kallas förtvålning. Cirka 90% av alla hydroxidmolekyler har reagerat med fettmolekyler när tvålen är nästan färdig. För att alla molekyler med frätande egenskaper ska ha reagera färdigt med fettsyrorna innan den säljs/används låter man tvålen ”vila” efter produktion i några veckor. Kvar efter vilan är då ren tvål och glycerin, inget annat. Glycerin är ett ämne med välgörande egenskaper för huden och tvålar med högt glycerininnehåll är inte uttorkande. Tvärtom, en tvål rengör och återfettar. Men, detta leder oss snabbt vidare till…
Skillnaden mellan tvål och tvål
I de flesta tvålar du köper i affären renas glycerinet ur tvålen och säljs vidare (för att öka förtjänsten naturligtvis) vilket gör att du får en tvål utan glycerin och denna tvål torkar ut huden. Om din tvål torkar och spricker är den förmodligen en billig massproducerad bit av skräp. I de allra värsta (och flesta) bitarna av skräptvålar finns ingen tvål alls utan den är istället fullproppad av kemikalier som skummedel (SLS) och mineraloljor. Mycket billigare. För företagen alltså. Inte för dig eftersom den inte fungerar och inte för miljön eftersom produktionen till stor del är baserad på olje- och kemikalieindustrin (läs gärna om kemikalieindustrin och REACH i Den flamsäkra katten, kapitel Noll koll sid 49).
Så eftersom de här bitarna av skräp är extremt dåliga, uttorkande, fulla av billiga fillers är de naturligtvis usla företrädare för riktig tvål. Men eftersom de är så billiga och ofta det enda alternativet i snabbköpen (varför ska man köpa tvål där?) så kan man ju på ett vis förstå att en vanlig medborgare anser att tvål endast och eventuellt är till för händerna på en grovarbetare. Så har vi förvillats att tro att lösningen är…
Flytande tvål
Om man tillsätter en massa vatten till den här smörjan (fusktvålen) och adderar lite kemiska konserveringsmedel (eftersom bakterier gillar stillastående vatten för sin tillväxt) så kan man ju tjäna ändå mer pengar! Just det, mer bakterier i flytande tvål!? Ännu en myt att skärskåda. Det har florerat påståenden om att en hård tvål skulle vara mer ohygienisk än flytande tvål eftersom olika händer tar i samma klump av rengöringsmedel (notera ironin). Men okej, vetenskapligt bevisat då:
I en studie angående tvål och bakterieöverföring tog man helt enkelt och odlade två vanliga bakteriesorter E. coli och P. Aeruginosa. Så lät man kontaminera tvålar med 70 gånger så många bakterier som någonsin rapporterats på en normal tvål och lät så 16 personer tvätta händerna med dessa tvålar. Efter handtvätt hade ingen av dessa deltagare ens detekterbara nivåer av bakterier. Deras slutsats (liksom tidigare forskning redan visat) var att det fanns ingen som helst risk med att tvätta händerna med tvål.
I rest my case.
Eller jag skulle gärna vilja tillägga en liten länk till ett projekt med återvunna hotelltvålar som visserligen kanske inte är handgjorda och med bästa innehåll. Men detta projekt är ett bevis på att en hård tvål inte överför smittor utan hindrar just det, och därmed räddar liv!
Dessutom, dailyfinance.com har räknat ut att det kostar ungefär 10 gånger så mycket att använda flytande tvål istället för hård tvål. Det är alltså inte billigare, inte mer hygieniskt och inte heller mindre uttorkande att använda flytande tvål. Vilka är då fördelarna? Det kan ju i alla fall inte vara innehållet eftersom vi redan konstaterat att flytande tvål innehåller vatten, mineralolja och olika kemiska substanser som är helt onödiga för att få en ren och återfuktad hy.
Med det faktum att företag kan blanda ihop en fasligt billig ”formula”, addera vatten och sedan fylla på flaska och sälja för dyra pengar så är det ju inte så svårt att räkna ut att det är marknadsföring det handlar om. Det kan man ju räkna ut med bakfoten. Kosmetikaindustrin pumpar så ut sitt mantra om den gamla hederliga tvålens uttorkande egenskaper och så har vi en ihållande urban myt som håller oss i ett järngrepp.
Miljö
Att fylla upp en plastflaska till över hälften med vatten innan export gör att en flaska tvål (eller shampo för all del) väger långt mer än en hård tvål vilket resulterar i högre koldioxidutsläpp för den flytande tvålen. Jag gick igenom hela innehållet i en Dove flytande handtvål och den innehöll både kackerlacksgift och små plastbitar(!!!) hormonstörande ämnen och annat mijlögift. Tyvärr kraschade datorn strax efter denna tre-timmars undersökning, men förhoppningsvis kan laptopsföretaget fixa och då ska jag dela med mig av innehållet. Ingrediens för ingrediens.
Så plasten så klart. så fullständigt onödig. Engångsbruk av solid olja. Visserligen återvinningsbar, men med extra transportkostnader och problematiken med downcycling, tusen år i havet och ja ni vet. Nä, välj riktig tvål! En du kan använda till händerna, håret, ansiktet, kroppen, som raklödder och till handtvätt av kläder. Det enda problemet är att det blir plats över på duschhyllan. Och i återvinningstunnan.
Koka kikärtor med salt, ett lagerblad och en kanelstång. Låt svalna. Sätt på julmusik på högsta volym (Steeleye Span), lägg fötterna på soffbordet och ät.
Julklappsjakten går i fyrsprång och naturresurserna sviktar under våra enorma fotavtryck på moder jords överfulla yta. Men jag tänkte ändå ge några julkappstips för alla som är ute i sista minuten med att uppfylla vårt årliga sociala kulturkrav(arv).
Varför inte köpa en ordentlig penna och en liten flaska bläck till någon du tycker om? En present som passar allt från universitetsstudenten till VD’n. Och alla där emellan. Det gäller bara att hitta rätt modell och rätt pris. En penna för 200 spänn som ger mycket penna för pengarna sägs vara Lamy Safari, en finfin förstapenna. Kanske något man inte unnar sig själv, men som man kan unna någon annan. Vill man låtsas veta något och ska imponera på svärfar/mor så köper man klassikern med stort K på ebay; en Parker 51.
Lamy 2000, designad i mitten av 60-talet, är också en klassiker, läs här.
Som jag skrev här, så är en riktig rakhyvel en snygg, cool och miljövänligt julklapp/present för vem som helst som gillar slätrakat. Body shop har snygga borstar, Norrgavel likaså. Rakhyvlar finns på nätet (ebay har svenska varianter av rakknivar(!)) och i välsorterade sånadärrakapparatbutiker. Raktvålar och rak-kit finns också i otaliga utföanden på Etsy.com så det är bara att välja och vraka. Har man en manlig bekant med ansiktsberhåring kan man köpa en ball burk med mustachwax för alternativa ”frisyrer” (Etsy).
I’m too sexy for my… plastic thing.
Har man en lite yvigare budget så är ju ett armbandsur en annan presentklassiker. För högsta miljöpoäng bör man köpa ett automatisk urverk (mekaniskt, utan batteri) begagnat. Det finns oändligt antal modeller och prisklasser på klockor. På Bukowskis kan man, om man har tur, hitta en massa gamla snyggos. Man får naturligtvis köpa julklappar till sig själv också.
Det finns inga baksidor med att köpa ett armbandsur. Eller, jo det gör det ju.
I förkylningstider som december kan ju några extra fina, tvättbara näsdukar (varför man bör välja tygnäsdukar) bli en sjyst present som inte behöver kosta så många pistoler. Har man inte råd att köpa en klocka eller en cykel kan man ju åtminstone välja riktigt motiv. Det är ju tanken som räknas… Letar man på Etsy finner man alldeles säkert vad man söker. Mina favoriter är dessa! För vännen eller grannen kan man ju ge bort en enkel take awaykopp för att smidigt snika in lite miljöarbete i klappjakten. Eller en snygg vattenflaska i rostfritt stål (hur snygg är inte denna?) eller en i glas (lika snygg!). Självklara julklappstips är ju naturligtvis pengar till bra projekt (Naturskyddsföreningen). Hemmagjord mat, Det Gröna Skafferiet har inspirationen (och bilderna som ger mig hemlängtan, trots snö och vinter!)
Kottkriget 