Plastfri oktober och ekologisk mat

En veckohandling

Plastfri oktober i Sverige gick inte så bra. Jag önskar att bilden ovan visade hela oktobers ansamling av plast, men det var vad sambon kom hem med från en enda runda till mataffären. Vill man ha ekologiska matvaror så är det knappast möjligt att leva plastfritt och vi har valt att köpa eko trots plast. Men det väcker ganska många funderingar hos mig. Jag undrar hur ekologisk mat ens tillåts packas i så mycket plast. Dels är det inte miljövänligt. Dels vet vi inte hur mycket onyttiga kemikalier som läcker ut i maten och det strider ju mot själva syftet att  välja eko.

Intressant nog ska Norska Mattilsynet, tillsammans med övriga nordiska länder, under detta året undersöka om matförpackningar generellt uppfyller de olika krav och riktlinjer som ställs på förpackningar som kommer i kontakt med mat. Dessutom kommer man ta stickprover på olika produkter och leta efter mjukgörare, främst ftalater. Detta är tydligen ett område som tidigare förbigåtts vilket betyder att förpackningar till mat mycket väl kan innehålla otillåtna ämnen eftersom ingen tidigare brytt sig om att kontrollera det. Rapporten väntas vara färdig i maj nästa år. Dock kommer man inte titta på om och eventuellt vilka förpackningar som läcker ämnen till maten, tyvärr.

Förutom kemikalieaspekten anser jag att det faktum att vi konsumerar sådana enorma mängder engångsplast är helt orimligt ur ett hållbarhetsperspektiv. Att ekologisk och KRAV-märkt mat bidrar till denna miljöförstöring är just orimligt. Enligt Svenska Naturskyddsföreningens sakkunniga så förpackas all ekologisk mat i plast för att den inte får komma i kontakt med oekologisk mat. Radioprogrammet Klotet har också tagit upp frågan om varför ekoprodukter är plastinpackade. Här svarar Johan Cejie, försäljningschef på Krav samma sak, att det är för att ekomaten inte ska komma i kontakt med annan mat. Förhoppningsvis kommer den dagen då den oekologiska maten måste förpackas för att inte kontaminera den giftfria. Tills dess; vad ska vi göra?

Johan Ceije svarar också att det ökar hållbarheten på maten. I kommentarsfältet kommer dock en poäng; ett paket med äpplen kastas även om bara ett äpple blivit dåligt vilket förmodligen ger mer svinn i slutändan.

Enligt samma sakkunniga på SNF ovan arbetar man redan tillsammans med KRAV och tittar på reglerna kring förpackningar och dess miljö oh hälsopåverkan. Min tanke var att gå vidare och rota i det här, men med en liten ny människa i huset och med deadlines på kursen jag läser (förkovrar mig i ArcGIS) så har det inte blivit av. Så nu skriver jag det här inlägget ändå.

Intressant är att det ännu inte ens finns några riktlinjer för plastens ursprung på KRAV, fossil eller förnybar råvara. Förnybar råvara är ju något bättre, om än inte optimalt. Ytterligare något jag funderar över är hur tillverkningsprocessen av biobaserad plast ser ut i jämförelse med fossil plast och vilka olika kemikalier som tillsätts i processen. Frågor genererar fler frågor genererar fler frågor…

Sammanfattningsvis gick plastfri oktober uruselt. Men det är ändå rätt vettigt att stanna upp och fundera på hur mycket plast man egentligen släpar hem. Det finns ju ändå situationer där man kan välja mer eller mindre plast. Vi (läs H) lagar all mat från grunden, bakar eget bröd och har under sensommaren och hösten hämtat frukt och grönsaker hos släkt och vänner som odlar själva. Det jag dock kommit fram till är att det måste bli ett slut på den närmast extrema användningen av engångsplast. Snarast. Frågan är bara hur vi ska få till det.

Norska Mattilsynet säger till

Använder du icakassen som brödpåse? Sluta omedelbart med det. Förvarar du mat i gamla glasslådor? Sluta med det. Dricker du vatten ur en engångsflaska? Gör inte det!

I Norge har Mattilsynet (motsvarande Livsmedelsverket) gått ut med några varningens ord kring användandet av olika plastprodukter, som alldeles för ofta används till saker de inte är avsedda för. Jag själv har tidigare förvarat mat i både yoghurtburkar och glasslådor. Återanvändning i all ära, men låt det inte gå ut över din hälsa!

Olika typer av plast är producerade med tanke på väldigt specifika användningsområden. En glasslåda är godkänd för förvaring av glass i frysen. Inget annat. Den är inte ens godkänd att återanvända för förvaring av glass i frysen om du nu skulle tänka att du i alla fall kan förvara din egenhändigt gjorda glass i den. Det är en engångsprodukt. Punkt.

Dessa typer av engångsförpackningar ska absolut inte användas i microvågsugn eller diskas i diskmaskin eftersom vissa produkter kan läcka giftiga ämnen när de hettas upp. I intervjun länkad ovan säger Sidsel Sæbøe från Mattilsynet – Det verste jeg har sett er en drikkekopp til barn som kun var egnet til kontakt med vann i én time. Det vil si uegnet til juice, uegnet til melk og uegnet til å sette i kjøleskapet med vann. Vad säger man? Glas och rostfritt!

Ägg nära dig

På Facebook kan man gå med i gruppen ”Ägg nära dig” där man kan hitta till sin egen lokala äggproducent. Jag tycker inte riktigt att ens Krav har tillräckligt hög standard på djurhållning så det var med stor glädje jag och sambon hämtade ägg hos Kikki i Lillhärad. Där går hönsen fritt ute och pickar, har felfria fjäderdräkter och är så fina och sociala. När jag berättade om min fablesse för silkies hämtade Kikki sin ena silkie Elvis som jag fick gosa lite med. Nästa gång ska jag ta lite bilder på de vackra rashönorna och tupparna också, inte bara de färgglada äggen.

Bee’s wrap

Det är som det är. Ibland tar annat för mycket tid. Som att sätta sig in i nya vanor i ett nytt hem i en ny stad och nytt jobb och allt det där. Men bloggen står på listan över saker att ta tag i. Så det ska förhoppningsvis inte dröja alltför länge innan det börjar dyka upp inlägg mer regelbundet.  Först måste jag bara tipsa om ett alternativ till plastfolie: Bee’s wrap. Jag har ju skrivit om Abeego på plastbantasidan men Bee’s wrap har jag hittat i Sverige, i Reneé Voltairs butiker. Det fungerar så himla bra. Bara köp!

Mamma fick en ost förra veckan som min sambo lämnat innan han for sin kos för att jobba. Den var inlindad i Bee’s wrap och nu får jag inte tillbaka den. Bee’s wrappen alltså. Osten är visst redan slut. Så bra är det.

När man är färdig med inpackningen så tvättar man den bara med diskmedel och kallt vatten. Inte varmt eftersom vaxet smälter då. Men man kan lägga ut den på diskbänken och skrubba med sin diskborste eller bara tvätta den mellan händerna och sedan lägga/hänga den på tork. Tror det kommer bli årets julklapp i vår familj…

Viktigt om vår mat och miljö

Älskade kött

Såg igår den här mycket informativa dokumentären om hur negativt vi och miljön påverkas av industriell köttproduktion. Se den du också.

Sojabönan, del 1

Jag stod vid mjölkhyllan och letade efter den godaste sojamjölken som jag har till gröten, när en yvig dam susade förbi och började tala ut om sina nyvunna kunskaper om sojabönans onyttiga egenskaper. Åh, sa hon, jag som ÄLSKAT kaffe med sojamjölk, men nu är det slut med det, för det är farligt! Kokosdricka, däremot, fortsatte damen, ska tydligen vara JÄTTEbra enligt min väninna som vet ALLT om såntdär och så hivade hon ned ett plastinpackat sex-pack med kokosvatten i korgen. Innan jag hunnit öppna munnen hade hon fladdrat vidare som en jättelik fjäril mot kassorna.

I USA produceras stora mängder genetiskt modifierad soja varav 85% bearbetas industriellt för att framställa olja, mjöl och rent sojaprotein. Olja och protein används sedan i hel- och halvfabrikat medan mjölet används som djurfoder. Endast omkring 6% , en försvinnde liten del, äts i form av sojamjölk, tofu, tempeh, edamame etc. vilket naturligtvis påverkar synen på soja som mat.

Googlar man ”soy” får man upp extremt mycket information. Både positiv och negativ. Jag siktade först in mig på den negativa sidan och försökte hitta  vad för slags information som florerar och varifrån den här typen av information kommer. Jag hittade snart en källa: ”The whole soy story” av Kaayla T. Daniel. En rätt kontroversiell bok visade det sig. Den är publicerad av en organisation, Weston A. Price Foundation, som erbjuder kostråd baserade på alternativmedicin och de är starkt kristiska till all slags växtbaserat protein (och fett), och för ett korståg mot sojabönan i synnerhet. De kan därmed avskrivas som objektiva i frågan men deras argument måste vi naturligtvis se närmare på. Intressant nog har två forskare (B.L Strom och R. Schinnar)  gått ut med ett officiellt brev till författarinnan där de skrev att hon tolkat deras resultat felktigt och insinuerat andra resultat där det inte fanns en tillstymmelse till signifikans.

Hur det ligger till med den senaste sojaforskningen får bli innehållet i nästa inlägg!

Dieter och maneter

Vad skönt att läsa att Camino tar upp ämnet ”Dieter som skadar planeten”. Första gången jag kom i kontakt med ämnet var då radioprogrammet Matens pris kritiserade LCHF-dieten. Jag, däremot, vågar mig inte på att diskutera ämnet eftersom den personliga dieten framstår som likställt med en personlig tro och är därmed befriad från all slags kritik – och vetenskap! Så jag tänkte istället ta diskussionen från andra hållet och slå ihjäl myter om mat, särskilt mat som blivit bannlyst i vissa dieter. Samtidigt tänker jag ta upp ett ämne som verkligen fattas i de flesta diskussioner och delningar i sociala medier; källkritik och kritiskt tänkande. I diskussioner om mat blir det ofta väldigt tydligt att det sällan finns riktiga och pålitliga källor för påståenden och teorier. Så under en tid framöver kommer jag alltså blogga om mat och hur man ska förhålla sig till fakta som kommer flygandes på rosa hästar med regnbågsfärgad man.