Plastfri oktober i Sverige gick inte så bra. Jag önskar att bilden ovan visade hela oktobers ansamling av plast, men det var vad sambon kom hem med från en enda runda till mataffären. Vill man ha ekologiska matvaror så är det knappast möjligt att leva plastfritt och vi har valt att köpa eko trots plast. Men det väcker ganska många funderingar hos mig. Jag undrar hur ekologisk mat ens tillåts packas i så mycket plast. Dels är det inte miljövänligt. Dels vet vi inte hur mycket onyttiga kemikalier som läcker ut i maten och det strider ju mot själva syftet att välja eko.
Intressant nog ska Norska Mattilsynet, tillsammans med övriga nordiska länder, under detta året undersöka om matförpackningar generellt uppfyller de olika krav och riktlinjer som ställs på förpackningar som kommer i kontakt med mat. Dessutom kommer man ta stickprover på olika produkter och leta efter mjukgörare, främst ftalater. Detta är tydligen ett område som tidigare förbigåtts vilket betyder att förpackningar till mat mycket väl kan innehålla otillåtna ämnen eftersom ingen tidigare brytt sig om att kontrollera det. Rapporten väntas vara färdig i maj nästa år. Dock kommer man inte titta på om och eventuellt vilka förpackningar som läcker ämnen till maten, tyvärr.
Förutom kemikalieaspekten anser jag att det faktum att vi konsumerar sådana enorma mängder engångsplast är helt orimligt ur ett hållbarhetsperspektiv. Att ekologisk och KRAV-märkt mat bidrar till denna miljöförstöring är just orimligt. Enligt Svenska Naturskyddsföreningens sakkunniga så förpackas all ekologisk mat i plast för att den inte får komma i kontakt med oekologisk mat. Radioprogrammet Klotet har också tagit upp frågan om varför ekoprodukter är plastinpackade. Här svarar Johan Cejie, försäljningschef på Krav samma sak, att det är för att ekomaten inte ska komma i kontakt med annan mat. Förhoppningsvis kommer den dagen då den oekologiska maten måste förpackas för att inte kontaminera den giftfria. Tills dess; vad ska vi göra?
Johan Ceije svarar också att det ökar hållbarheten på maten. I kommentarsfältet kommer dock en poäng; ett paket med äpplen kastas även om bara ett äpple blivit dåligt vilket förmodligen ger mer svinn i slutändan.
Enligt samma sakkunniga på SNF ovan arbetar man redan tillsammans med KRAV och tittar på reglerna kring förpackningar och dess miljö oh hälsopåverkan. Min tanke var att gå vidare och rota i det här, men med en liten ny människa i huset och med deadlines på kursen jag läser (förkovrar mig i ArcGIS) så har det inte blivit av. Så nu skriver jag det här inlägget ändå.
Intressant är att det ännu inte ens finns några riktlinjer för plastens ursprung på KRAV, fossil eller förnybar råvara. Förnybar råvara är ju något bättre, om än inte optimalt. Ytterligare något jag funderar över är hur tillverkningsprocessen av biobaserad plast ser ut i jämförelse med fossil plast och vilka olika kemikalier som tillsätts i processen. Frågor genererar fler frågor genererar fler frågor…
Sammanfattningsvis gick plastfri oktober uruselt. Men det är ändå rätt vettigt att stanna upp och fundera på hur mycket plast man egentligen släpar hem. Det finns ju ändå situationer där man kan välja mer eller mindre plast. Vi (läs H) lagar all mat från grunden, bakar eget bröd och har under sensommaren och hösten hämtat frukt och grönsaker hos släkt och vänner som odlar själva. Det jag dock kommit fram till är att det måste bli ett slut på den närmast extrema användningen av engångsplast. Snarast. Frågan är bara hur vi ska få till det.