Cykel och hav
Idag är det visst både dagen D för Kusträddarnas kuststädardagar OCH cykelns dag! Att det ska vara så svårt att få information! Visserligen är jag nyligen immigrerad, men ändå! Vid frukosten läste jag om dagens cykelarrangemang och hann i alla fall med att cykla två varv kring Västerås med Pärlan (i regn) för att stötta mer cykling. Hoppas ni hann göra något bra för Sverige idag!
Ballonger istället för raketer, Bild: VLT.
Jag ogillar att vara en glädjedödare. Men i det här fallet måste jag axla rollen som surtant. Läser i Vestmanlands läns Tidning om hur Surahammars kommun valt att skicka ballonger i vädret istället för fyrverkerier. Det är en dålig idé. Väldigt dålig idé. What goes up, must come down och när ballongerna väl kommer ner igen är det inte bara direkt nedskräpning av naturen, de kan också utgöra de en fara för våra djur och vår natur.
Oavsett material.
Det finns så kallade biologiskt nedbrytbara ballonger. Precis som med bio-nedbrytbar plast i allmänhet betyder det att det krävs vissa speciella omständigheter för att plasten ska brytas ned under en rimlig tid och på bästa sätt. Oftast högt tryck och värme i industrikomposter. Sannolikheten att alla ballonger skulle hamna i en industrikompost är väl någonstans i närheten av noll.
På de platser där ballongerna med större sannolikhet hamnar är den biologiskt nedbrytbara processen föga imponerande. På ballongvänliga hemsidor (läs ballongföretag) jämför man nedbrytningstiden med tiden det tar för ett ekblad att brytas ned på öppen mark. Låter det bra? Jag har, som jag skrev tidigare, spenderat en del tid senaste veckorna med att inventera just ekar. Kring alla ekar ligger fortfarande bladen kvar från höstens lövfällning och faktum är att det kan ta upp till fyra år för ett eklöv att brytas ned. Ballons blow har en bildserie som visar hur en ballong av ”biologiskt nedbrytbart” material ser ut efter över två år i naturen. De skriver i sitt sista inlägg att ballongen fortfarande känns som en bit läder. I detta skick är ballongen fortfarande en fara för framförallt djur som kan missta den för mat eller fastna, ibland med dödlig utgång. På vissa platser i världen är det faktiskt olagligt att släppa iväg ballonger bland annat i New South Wales, Australien, eftersom risken är så stor att skada djur och natur.
Ballongföretag hävdar visserligen att mellan 90 och 95% av alla ballonger stiger till omkring 8 kilometer, där de fryser och exploderar till mindre bitar som så regnar ner och bildar ”minimalt med skräp”, vilket inte anses som ett problem. Skräp som skräp säger jag. Och många bäckar små. Problemet med plast i havet – och på land – kan endast motverkas genom att vi börjar handla på ett mer ansvarsfullt sätt. Surahammars kommun handlar inte på ett ansvarfullt sätt i det här avseendet. Tummen ned!
Kottkriget 