Sojabönan, del 1

Jag stod vid mjölkhyllan och letade efter den godaste sojamjölken som jag har till gröten, när en yvig dam susade förbi och började tala ut om sina nyvunna kunskaper om sojabönans onyttiga egenskaper. Åh, sa hon, jag som ÄLSKAT kaffe med sojamjölk, men nu är det slut med det, för det är farligt! Kokosdricka, däremot, fortsatte damen, ska tydligen vara JÄTTEbra enligt min väninna som vet ALLT om såntdär och så hivade hon ned ett plastinpackat sex-pack med kokosvatten i korgen. Innan jag hunnit öppna munnen hade hon fladdrat vidare som en jättelik fjäril mot kassorna.

I USA produceras stora mängder genetiskt modifierad soja varav 85% bearbetas industriellt för att framställa olja, mjöl och rent sojaprotein. Olja och protein används sedan i hel- och halvfabrikat medan mjölet används som djurfoder. Endast omkring 6% , en försvinnde liten del, äts i form av sojamjölk, tofu, tempeh, edamame etc. vilket naturligtvis påverkar synen på soja som mat.

Googlar man ”soy” får man upp extremt mycket information. Både positiv och negativ. Jag siktade först in mig på den negativa sidan och försökte hitta  vad för slags information som florerar och varifrån den här typen av information kommer. Jag hittade snart en källa: ”The whole soy story” av Kaayla T. Daniel. En rätt kontroversiell bok visade det sig. Den är publicerad av en organisation, Weston A. Price Foundation, som erbjuder kostråd baserade på alternativmedicin och de är starkt kristiska till all slags växtbaserat protein (och fett), och för ett korståg mot sojabönan i synnerhet. De kan därmed avskrivas som objektiva i frågan men deras argument måste vi naturligtvis se närmare på. Intressant nog har två forskare (B.L Strom och R. Schinnar)  gått ut med ett officiellt brev till författarinnan där de skrev att hon tolkat deras resultat felktigt och insinuerat andra resultat där det inte fanns en tillstymmelse till signifikans.

Hur det ligger till med den senaste sojaforskningen får bli innehållet i nästa inlägg!