Månadsarkiv: april 2013

Din stil, del 6

Pinterest pics

Pinterest pics

Innan du halar fram plånkan ur it-väskan och sveper guldkortet i utbyte mot nåt plagg du kanske egentligen inte kommer använda; gör en rannsakan. Inte bara i ditt inre utan i din garderob. Kläder är visserligen en nödvändighet både som skydd mot kyla och sol men det är ju ofta mer än bara det praktiska man är ute efter när man jaktar nya kläder.

Att känna sin stil är praktiskt men för en stilsäkert obegåvad är det inte helt enkelt. Det är ju så lätt att köpa något man tycker är så fint där i butiken, men som egentligen varken passar ens egen stil oeller med något annat i garderoben. Eller så köper man något som är väldigt likt ett annat plagg man redan har. Lika lätt är det att hitta det perfekta plagget men med fel passform, men det är ju så perfekt att man köper det ändå. Och så har man plötsligt en massa plagg som man inte använder.

Jag behövde göra ett rejält garderobslyft för ett par år sedan efter år av studerande och en icke-existerande klädbudget. Det blev en hel del felköp. Jag hade ingen aning om vad jag hade för stil eller vad jag kände mig bekväm med. Jag började köpa modetidningar (inte sådana med bantningstips och ”så gör du din partner glad…”) och klippte ur alla plagg och outfits jag gillade och klistrade in i en liten bok. Efter ett tag syntes det ganska tydligt vad jag gillar. Nu har jag hittat till Pinterest där man kan ”pinna” alla bilder man gillar och göra online-kollage av sina favoriter. Smidigt!

De snyggaste bootsen!

De snyggaste bootsen!

Jag läste en bok för ett tag sedan, med en föga inspirerande titel ’You are what you wear: What your clothes reveal about you’ av Dr. Jennifer Baumfgardner (recension). Hon är psykolog och går igenom människors garderober i jakt på mer än bara stilmissar. Den är faktiskt både underhållande (eftersom jag själv inte helt fastnat i någon av de stilfällor som hon tar upp) lärorik (notera att jag är relativt obegåvad när det kommer till stil) och kommer med tips på hur man vässar sin garderob. Hon tar upp nio olika problem relaterat till garderoben: överkonsumption, oförmågan att göra sig av med kläder, när garderoben är så trist folk runtomkring tror du är en extremt tråkig grå råtta, en garderob full av kläder som antingen är alldeles för stora eller alldeles för små, exhibitionism, när garderoben bara består av arbetskläder, logomania och, hitta tillbaka till dig själv (med en amerikans fotbollsmamma som exempel).

Det är helt uppenbart att även om jag hittar en söt klänning med blommor som jag såå gärna vill köpa nu-på-en-gång, inte bör köpa den. För det första ogillar jag att ha klänning. För det andra så trivs jag inte i blommigt. Trots detta händer det ändå då och då att jag liksom får för mig att jag skulle bli så mycket snällare och sötare och gladare om jag skuttade ut på ängen bakom huset i en blommig klänning… De få dagar jag får blom-cravings så ligger en blomstrad sjal och väntar. Och får jag plötsligt för mig att jag ska ha klänning så tar jag fram någon av de tre jag äger, och inser strax varför jag inte ska köpa fler. (Sist jag hade klänning kom jag på att jag ville kolla in hällkaren nede vid stranden. Det var ingen jättebra idé att krypa runt på alla fyra i den utstyrseln. Dessutom hittade jag en muräna som behövde hjälp och det slutade med att jag stod och frös som en hund med muränan i en hink tills vi kunde få med den till ett marint center…).

Nog babblat, jag har sammanställt en liten lista på mer eller mindre sjysta svenska klädmärken och webbutiker (en flik bredvid plastbanta). Kom gärna med tips på fler sjysta företag alternativt ge mig argument till varför något företag ska bort. Förhoppningsvis kan vi få till en riktigt bra lista till slut! Shoppa lugnt!

pint2

Annonser

Alternativ till shopping, del 5

 

Kläder är bra att ha.

Kläder är bra att ha.

Jag sitter för tillfället inomhus och ser ut genom vårat stora vardagsfönster på regnet, som i vindens händer, passerar horisontellt i tjocka byar. Eukalyptusträden och palmerna dansar ofrivilligt limbo och jag tror det gränsar till storm. Ett naket djur som människan behöver kläder en dag som denna.

Men innan jag rusar ned till närmsta klädbutik endast iklädd födslodräkten så kikar jag naturligtvis först in i min egen garderob. Vem vet, längst bak, innanför ullkavajen från H&M (med prislappen fortfarande hängande kvar) kanske det ligger en solgul galonjacka med matchande sydväst som jag glömde lämna tillbaka efter pryoveckan på Gatukontoret i nian. Shoppa i din egen garderob! Är man inte en minutiös perfektionist med fullständig ordning i garderoben så kan man med all säkerhet hitta ett och annat guldkorn därinne som man glömt att man hade. Faktiskt, i ett nummer av StyleBy, i en artikel likt ”hemma hos” fast med fokus på garderoben, fanns två stövletter shoppade i den egna garderoben med på ”senast köpt”-listan. Inte så dumt alls. En annan grej jag kommit på senaste tiden är att styla det man redan har i garderoben på ett nytt sätt. Jag har ett par gamla brallor från Zara i ”morotsform” med hög midja som jag använd med tight top eller linne, skärp och en kort cardigan och mycket små varianter av på det temat. Så en varm dag kom jag på att jag kunde ha de byxorna med litet uppvik nedtill tillsammans med en lös vit skjorta och sandaler och vips fick jag en sjyst avlappnad strandlook. Men tillbaka till guldkornen, skulle det vara så att ”fyndet” inte riktigt passar, kanske det förpassats längst in just därför, så kan man sy om!

Joråsåatt, lätt att säga, säger du. Min mamma är en människa i miniatyr (lika lång som Napoleon och Prince tydligen) och behöver ofta sy in eller korta av för att saker ska passa och sitta snyggt. Hon använder sig av någon av stadens alla skräddare (om man letar så inser man plötsligt att de finns överallt) eller grannen som är fenomenal med nål och tråd/symaskin. Det kostar med all sannolikhet mindre än att köpa nytt och du får använding av ett plagg som du redan köpt! Istället för att vandra den invanda stadslingan förbi de vanliga klädbutikerna tar du istället och vandrar nya stigar, mot skräddaren. Kolla gula sidorna eller googla!

Skräddaren kan ju också användas för att perfektionera ett loppis-, bloppis- eller bytesfynd. Jag har trålat nätet efter inspirerande Refashion-bloggar ( och det finns verkligen fantastiska kreatörer därute som förvandlar det mest gräsliga tygsjok till riktigt fräsiga kläder. Ofta är omvandligarna löjligt enkla och med mönster och tydliga instruktioner för DIY. Innan man köper nytt så är loppis, second hand, vintage, bloppisar och bytesdagar med vänner och bekanta naturliga alternativ för shopping. Att köpa i andra hand är naturligtvis mindre miljöbelastande än att köpa nytt och det ligger rätt i tiden. Vintagefynd är fortfarande hett som vulkanaska och jag önskar så att jag hade tålamod och talang nog att hitta rätt bland hyllmeter av originella och inkongruenta klädesplagg. Det går trögt. Däremot har jag kikat lite på bloppisar och hittat ett och annat jag nog skulle tänka mig.

klimatkris

En liten avstickare på ämnet second hand känns ändå rätt viktigt. Många konsumenter verkar tro att det är okej att shoppa så länge man lämnar vidare sina oönskade kläder till ”bättre behövande”. Problemet är att det inte är så enkelt. Många av kommentarerna till en artikel i Länstidningen Östersund som handlar om Röda Korsets klädinsamling är trångsynta, fördomsfulla och världsfrånvända. Röda Korset i Jämtland får in ungefär ett ton kläder varje dag. Ett ton!!! De kläder som inte kan säljas bränns upp. Vi köper för mycket kläder och lämnar uppenbarligen kläder i usel kvalitet till insamlingscontainers och förväntar oss i bästa översittarstil att det ska finnas någon som skulle bli glad av en t-shirt som redan efter första tvätten har sömmar som släppt, en gamla solkig munkjacka eller trasiga jeans. Det är inte heller varken biståndseffektivt eller miljövänligt att skicka långtradare efter långtradare med kläder till andra länder. Varför ska vi slå ut inhemsk klädproduktion genom att skicka dit våra massproducerade trasor? Och det går inte att sälja ett ton kläder varje dag. Verksamhetschefen för Röda Korset i Jämtland Peder Johnson säger, köp mindre kläder och skänk pengar istället. Så, kom ihåg, använd inte UFF-containern som ett argument för ett köp! När det kommer till bloppisar är dilemmat mer direkt. Ofta är det uppenbart att bloppisägaren endast säljer ett plagg de använt en eller två gånger bara för att kunna köpa nya plagg att använda för ”dagens outfit” en eller två gånger. På så vis hjälper man ju till att hålla konsumptionshjulet snurrande. Då är klädbytesdagar bättre. (Om man hittar folk med samma storlek och stil vill säga).

Men tillbaka till skräddarkonsten. Skräddaren kan också användas för att sy upp ett helt nytt plagg från något ekologiskt tyg du hittat. Lokalproducerat, minskad transport, unikt, välskräddat och tyget så miljövänligt du väljer själv. Har du svårt att komma på nåt snyggt så kolla in Etsy, massor av sömmerskor och skräddare har prototyper på plagg ”made to measure”. Som jag skrev i förra inlägget är det svårt att hitta plagg som har alla de kvalitetsdimensioner man önskar. Kanske man hittar ett plagg som är perfekt i de flesta avseenden, men det är inte ekologiskt? Perfekt i alla avseenden men det måste skickas från USA. Perfekt bortsett från att det kostar skjortan? Man kan nog inte få alla rätt, men med en smula tankeverksamhet så gör man åtminstone ett aktivt val och väljer bort det slentrianmässiga och vanemässiga shoppingbeteendet.

Och jaaa, snart kommer ett inlägg med bara länkar!

Men först, shoppa i den egna gardeoben, sy om/in/ut, shoppa andrahand, eller sy egna kläder/få kläder uppsydda.

 

Inspirerande refashionbloggar:

Cotton & Curls, mina favoritinlägg: gör brallorna större, sy in pojkvännens snyggaste tröja med en skön detalj

ReFashionista, hon gjorde om ett plagg per dag i ett helt år!

Inspirerande refashions:

Trist t-shirt till söt väst

Göra en för liten t-shirt lite större

och tusen till… -> google

Kvalitet, del 4

Jag har inte ens en bild på kvalitet.

Jag har inte ens en bild på kvalitet.

Känner du igen ett kvalitetsplagg? Jämna raka sömmar med snygga avslut utan trådar och knappar som sytts fast ordentligt? Vad är egentligen ett kvalitet? Enligt Wikipedia finns något som kallas kvalitetsdimensioner. Dimensionerna består av bland annat hållbarhet, utseende, felfrihet, miljövänlighet, krav på enkelt underhåll, kostnad och lämplighet för användingsområdet. Inte bara raka sömmar alltså.

Enligt boken ”Overdressed, the Shockingly High Cost of Fast Fashion” kan vi vara lyckliga om vi någonsin sett ett kvalitetsplagg eftersom det är yttepytterst få som produceras överhuvudtaget. ”A very, very, very small amount. So small that most people never see it in their lifetimes. People are wearing rags, basically” säger designern Eliza Starbuck i boken. Deppigt. Jag går omkring i skräp. Jag ståtar med risiga fjädrar.

Vad har vi för krav egentligen på våra kläder. Jag tror aldrig jag hört någon prisa H&M för hållbarhet och felfrihet. Vi har uppenbarligen antagit att plaggets design och modefräschör inte är kompatibelt med de andra dimensionerna av kvalitet. För att fortsätta citera boken ovan så är (enligt SMART ) kläder av så usel kvalitet att mindre än hälften av tygerna som sorteras ut från välgörenhetscontainers går att återvinna för att bli nya kläder. Sofia Hedström skrev en artikel i SvD i Januari i år om våran ohållbara klädkonsumption och om kläder som är i så dåligt skick att de inte kan säljas vidare i second hand-butiker som Röda Korset i Sverige (här skickas de till brännugnarna). ”I England är det inte bättre ställt. Enligt brittiska Guardian var 80 procent av de kläder som donerades 2008 av tillräckligt bra kvalitet för att säljas vidare. Tre år senare hade siffran sjunkit till någonstans mellan 60 och 70 procent.”

Billigt är inte bra. Så är det bara. Men dyrt är inte nödvändigtvis heller bra. En Pradaväska betydde förr Italienskt hantverk, nu är det vanligare att en lapp långt ned, undanstoppad bakom en ficka säger Made in China. Så hur sjutton ska man veta att det man köper håller hög kvalitet med alla dimensioner inräknade? För det första är det själva materialet, och som jag skrev i första inlägget är naturliga material inte nödvändigtvis mer miljövänliga eller mindre giftiga (läs om bomull och kashmir). Materialet kan ju vara återvunnet och således miljövänligt men samtidigt mindre hållbart. Priset är som sagt inte heller en definitiv hint om välskräddat och felfritt.

Jag är rådvill och har inga bra svar. Men jag tänker att man kan gradera kvalitetsdimensionerna efter sina egna krav och förväntningar av ett plagg. Jag vill gärna ha giftfria och miljövänliga plagg alltså hamnar miljödimensionenhögt på listan (en jobbig dimension som innehåller materialval, produktion, fair-trade…, men man får göra samma sak där, gradera). Plagget ska kunna hänga med i många år så hållbarhet får också en topplacering. Vass design och passform känns också viktigt (utseende). Jag har däremot inte något emot handtvätt eller lite dyrare kläder så underhåll och kostnad hamnar lite lägre ned i prioriteringsordningen. Att välja kvalitet istället för kvantitet blir hädanefter lätt som en plätt eftersom jag garanterat inte har tålamod nog att ta alla dimensioner i betraktning inför ett köp. Så då låter jag nog bli. Det är min plan. Men efter min fast-fashion detox hoppas jag kunna se skillnad på bra och dålig kvalitet med ett enda ögonkast!

Hur många plagg har du i garderoben som fick sneda sömmar redan efter första tvätt? (*#@% Twist & Tango och Monki och H&M!)

Hur många plagg har du av exceptionell kvalitet? (Folkdräkten)

Brinnande billigt

Brinnande billigt

Pokeya Begum förlorade sin dotter i den senaste textilfabriksbranden i Bangladesh. SumOfUS har flugit en av de överlevande kvinnorna till USA tillsammans med en fackföreningsaktiv för att överraska Walmart. Walmart är en av fast crap-kedjorna som förlagt sin produktion i den risiga och undermåliga Tazreanfabriken där 117 miste livet i November och som inte vill ta något ansvar för händelsen. Klicka gärna på länken och visa ditt stöd du också.

Förlorarna, del 3

Newcastle

Som jag nämnde i första delen av Kläder och Miljö har kläder aldrig varit så billiga som nu. Förr var kläder dyra investeringar och under medeltiden var det vanligt att testamentera kläder och tyg (man anar en viss kvalitetsskillnad). Med billigare kläder har också våra förväntningar och föreställningar om vad ett plagg bör kosta förändrats. Vi antar att om H&M kan sälja en t-shirt för 98 spänn så måste det absolut vara något fuffens med en t-shirt som kostar det dubbla.

Men en liten producent vars hela kollektion består av färre antal plagg än ett enda exemplar av en enda modell hos H&M kan omöjligt hålla samma låga priser. Som jag skrev om i första inlägget, enorma volymer är en av faktorerna som håller priserna låga. De fabriker som producerar 200 000 exemplar av samma tröja tar inte emot beställningar på få plagg. De är nischade på att prånga ut så många plagg av samma modell som möjligt på kortast möjliga tid och med minsta möjliga kostnad. Det blir naturligtvis väldigt orättvist att jämföra priset på en t-shirt från ett mindre företag som dessutom kanske värnar om sjyst produktion från början till slut med massproducerad fast fashion.

I sökandet efter information till min lilla miniserie om kläder och miljö hittade jag ett litet Öländskt företag (Ullcentrum) som stickar tröjor av svensk ull. Jag (jordens jobbigaste konsument) skrev och frågade tusen frågor om var och hur tröjorna produceras. De stickas på handdrivna stickmaskiner i Sverige och Litauen av kvinnor som får sjyst betalt. Det tar en hel arbetsdag att färdigställa en tröja och deras priser kommer naturligtvis aldrig kunna konkurrera med de stora fastfashionproducenterna, vars stickade tröjor består till hälften av polyester och stickas i industriella stickmaskiner som spottar ut 1.2 meter stickat per sekund. (Jag googlade på industriella stickmaskiner och valde slumpmässigt en).

Men varför ska vi betala mer om det nu blir billigare med polyester och elektriska maskiner i Kina?

Ja, okej, om vi bortser från att billiga plagg ofta produceras i undermåliga fabriker av människor som knappt får betalt.

Och att de produceras utan betänkligheter med tanke på miljön. Att gifterna förorenar vatten omkring fabrikerna och att vi får kläder så fulla av gifter att vi bör tvätta dem innan vi använder dem (och därmed låter gifterna passera genom reningsverket och ut i vårt vatten).

Om vi bortser från de detaljerna?

Våga dig utanför ramen som andra sätter upp för dig

Våga dig utanför ramen som andra sätter upp

Är man det minsta intresserad av mode och att klä sig för att uttrycka sig och sin personliget så är det väl egentligen inte särskilt kul med fast fashion. Fast fashion bygger på att kopiera det mest gångbara modet från catwalken och producera det i tiotusentals exemplar så vi alla kan se ut som ”models off duty”. Eller som en skock får. Polyesterfår.

Men det är inte bara vår egen originalitet som hämmas av fast fashion. När vi enbart väljer kläder efter pris och går för kopieringsmaskinernas (som H&M, Zara och amerikanska Forever 21) kommersiella agenda sätter vi också ribban lågt för kreativitet och innovation. När vi inte betalar för originell design styr vi också utbudet mot mindre variation. Till och med det stora modehuset Balenciaga har fått utstå kritik för att ha valt en mer kommersiellt gångbar modechef i Alexander Wang istället för en klassisk kreatör. Precis som med snabbmatskedjorna som likriktat varenda stad i hela världen har fast fashionkedjorna konkurrerat ut de små oberoende och mer varierade klädbutikerna.

Feral Child vs. Forever 21

Feral Childe vs. Forever 21

I Stil i P1 berättar miljömedvetna designern Camilla Norrback om varför hennes företag gick i konkurs, bara månader efter att hon fått Finska Elle’s Style Award (vi är inte beredda att betala för miljö och kvalitet). Samtidigt planerar H&M att öppna 350 nya butiker under 2013. I och med att våra förväntningar på vad ett plagg borde kosta har förändrats har de mindre företagen det tufft att gå med vinst. Ulltröjsföretaget jag nämnde ovan skrev till mig att deras tröjor säljs för mer eller mindre självkostnadspris medan företag som Forever 21 (och de flesta fast-fashion och stora globala modeföretag) kan ha uppemot 50% påslag på sina kläder! (Elizabeth L. Cline, Overdressed).

Men det är inte bara den ekonomiska biten som gör livet hårt för småproducenterna. Feral Childe är ett litet företag med miljötänk som fick ett mönster kopierat av fast fashionjätten Forever 21. Det är vardagsmat för Forever 21 men kan bli dödsstöten för ett litet företag. Vill vi verkligen ha det så? Vi konsumenter är förlorarna. Vi förlorar mångfald, möjlighet att påverka lokala företag, kreativitet och inte minst kvalitet (som jag kommer ta upp i nästa del).

Hur många kopior hänger i din garderob? Och hur många plagg har du från små/lokala designermärken?