Månadsarkiv: mars 2013

Material och produktion, del 2

Sisalmatta

Textilindustrin är enligt ett utkast till en EU-rapport en av de mest komplicerade industriella processer som finns, med otaliga led av olika producenter och tillverkare längs vägen till ett färdigt plagg. Vissa plagg startar på en åker, andra i kemikalielaboratorier vilka sedan vallas vidare fram och tillbaka över moder jord, från råvara via förbehandlingar till garn som ska färgas innan det blir till tyg. Tyget klipps och stryks och sys och därefter transporteras och allt påverkar miljön.

Det finns två stora huvudgrupper av fibrer, naturfiber och konstfiber. Naturfiber delas in i växtfiber som lin, bomull, hampa, sisal, och djurfiber som ull (merino, alpacka, kashmir) och siden. Konstfiber delas in i regeneratfiber och konstfiber. Viskos, rayon och tencel är exempel på regeneratfibrer där råvaran är trä. Konstfiber är baserat på icke-förnybar råvara, olja, som omvandlas till bland annat polyester, acryl, lycra, lurex (metallfibrer) och fleece.

Bomull är den vanligaste råvaran för kläder i naturmaterial. Tyvärr är bomullsodling förenat med stora mängder gifter och bekämpningsmedel. Faktum är att bomullsodling använder mest gift av allt slags jordbruk i hela världen.  Bomullsodling passar bäst i torra områden med mycket sol, men kräver samtidigt enorma mängder vatten. Avrinningsvattnet från konstbevattnade bomullsfält är fulla av bekämpningsmedel och förgiftar floder och sjöar. Och det är inte lite giftigt heller, varje år dör 22 000 människor och 3 miljoner förgiftas av bekämpningsmedel vid bomullsplantage, enligt WWF. Bhopalkatastrofen (som de flesta säkert känner till)  producerade just insektsgift för bomullsplantage. Dessutom är bomullsodlingen ett hot mot den biologiska mångfalden. Insektsgifterna dödar små däggdjur och fåglar, och bomullsplantagen upptar så enormt stora ytor att det inte finns så mycket yta kvar för andra arter att leva på.

I 2010 stod syntetmaterial för 62.6% av textilmarknaden och ökade mest jämfört med naturliga och regeneratfibrer. Polyester, en av de vanligaste syntetmaterialen, har till skilland från bomull ingen direkt påverkan på landytan och kräver inga bekämpningsmedel. Polyester kräver dessutom mindre kemikalieanvändning i färgningsprocessen. Men oljeindustrin inte precis natursnäll, råvaran är icke-förnybar och själva tillverkningsprocessen kräver mycket energi, långt mer än bomull. Dessutom är polyesterproduktens slutskede soptippen (eventuellt via återvinningen) och således ett linjärt förlopp från vagga till grav.

Regeneratfiber som viskos, rayon och modal är ofta baserat på trä vilket automatiskt gör det problematiskt med tanke på skogsskövlingen. Dessutom krävs mycket kemikalier i processen från träpulpa till tyg. Tencel är ett varumärke för lyocell som kräver mindre energi än viskos och rayon och är baserat på certifierade träslag (eukalyptus). Kemikalieanvändingen är också lägre för Tencel/lyocell. Bambubaserad textil har blommat upp som ett miljövänligt alternativ till annan textil. Men bambu är INTE ett miljövänligt alternativ om det processats som viskos/rayon. Bambutextil som är tillverkat mekaniskt (inte kemiskt) på samma sätt som lin eller hampa är ett sjyst alternativ. Tyvärr är endast en ytterst liten del tillverkat på detta vis då det kräver mycket arbetskraft och det kostar pengar.

Vad är bäst då undrar du? Produktionen av textilier är en mycket miljöbelastande process oavsett råvaran. Men ekologiskt och återvunnet är ändå bättre än till exempel konventionellt odlad bomull eller nyproducerad polyester och Tencel/lyocell bättre än viskos eller modal. En jämförelse av olika material hittar du här. Och på sidan 77 här. Undvik materialblandningar som bomull och poyester (polycotton) eftersom de inte går att återvinna. Slitstyrkan bedöms vara bättre med polycotton då de kan tvättas fler gånger, men tvätta hellre än bomullströja mer sällan (sidan 130).

Produktionen av textil kräver enorma mängder vatten, energi och kemikalier. Tirupur är en stad i Indien där bland annat svenska kläder produceras i de 9000 textilfabriker som finns där. Varje dag måste omkring 70 miljoner liter vatten köras in till staden med lastbil för att täcka behovet av vatten för industrin och befolkningen. Detta eftersom färgerierna läcker ut starka kemikalier i vattendragen som förorenat dricksvattnet (Swedwatch). Kemikalierna läcker inte bara ut i produktionsländerna. Kemikalieinspektionen har listat exempel på farliga ämnen som kan hittas i dina kläder: dispersionsfärger, ftalater, bly, antimögelmedel, krom, perfluorerade ämnen, azofärgämnen, triklosan, formaldehyd och flamskyddsmedel. KI råder oss att alltid tvätta nya kläder innan de används och att vi bör välja miljömärkta kläder och ekologiska material. Det är egentligen inte klokt! Greenpeace har fört kampanjer under en längre tid för att försöka giftbefria modeindustrin (Dirty Laundry). Skriv gärna under deras Detox Fashion Manifesto!

Så, vet du vad är det för material i dina kläder? Vilka gifter döljer sig i tryck och färger? Och hur är de producerade?

Annonser

Fast Fashion, del 1

kläder

Aldrig förr har vi ägt så mycket kläder. Enligt naturskyddsföreningen har vår konsumption av kläder ökat med 40% på mindre än tio år. Aldrig förr har vi bytt ut våra kläder i så snabb takt. En undersökning genomförd av BBC fann att ett klädesplagg används i genomsnitt endast 6 gånger.  Aldrig förr har kläder varit så billiga som nu. Hur kommer det sig?

 

Textilindustrins kostnader

Tyg är tyg, mer eller mindre, (mer om det i nästa del). Det man sparar pengar på är arbetskraft. Trots alla innovationer gällande maskintillverkning krävs fortfarande en människohand för att sätta samman ett plagg. Att det är arbetskraften som kostar kan man ju förstå eftersom nästintill all produktion har förlagts till lågavlönade länder, som Kina och andra asiatiska och Sydamerikanska länder. De flesta vet att Kina under en lång tid varit och är en av de största exportörena av textilier och bland de största producenterna av både polyesterfiber och bomull. Billig arbetskraft ger billigare kläder.

Mem med Kinas snabba ekonomiska tillväxt (i synnerhet på grund av vår konsumption) och ökade minimilöner, har fast fashion flyttat sig vidare. Länder som Bangladesh, Kambodja och Indien har fortfarande lagstadgade minimilöner som i genomsnitt ligger 40% under en levnadslön (levnadslön = en lön som täcker basbehov som mat, kläder, husrum och skolgång för barnen) vilket säkerställer en fortsatt billig produktion. Våra medsystrar (det är mestadels kvinnor) i dessa länder jobbar 10-12 timmar per dag (vissa rapporterar om upp till 17 tim/dag) utan att lönen räcker till att täcka de mest basala behov. Ett finexempel på västvärldens exploatering av utvecklingsländer, som vi berättigar med någon slags filantropiska välgörenhetsargument om att vi stöttar deras ekonomiska tillväxt och väg mot välfärd.

Textilindustrin är en av världens största industrier som till största del varit och är byggd på billig kvinnlig och minderårig arbetskraft. Den har inte bara varit ett miljöproblem utan också brottats med mänskliga rättigheter, i synnerhet ur ett feministiskt perspektiv, under århundraden.  När kvinnorna i väst började kämpa för  sina rättigheter och lika löner flyttade textilindustrin vidare, bort från jämställdhetstänk, humana arbetsvillkor och strama miljölagar. Sverige hade sin storhetstid i textilförsörjning under 1950-talet med 70 000 anställda (jmf. med ca 14 000 idag) varefter produktionen flyttades utomlands eller konkurrerades ut av utländska företag. Vi förlorade inte bara arbetstillfällen och möjligheten att gynna vår egen ekonomi, vi förlorade vi också ett hantverk. I USA har i princip allt av textilmaskiner sålts till Kina och när de nu vill starta upp sin egen industri igen måste de köpa tillbaka både teknik och kunskap för miljardbelopp (Elizabeth L. Cline, Overdressed). I en artikel i  The (sydney) Magazine, the fashion issue April 2013, Sydney Morning Herald om mode ”made in Australia”, beskrevs det hur de få klädproducenter som fortfarande producerar sin kläder i hemlandet har svårt att hitta människor med rätt kompetens. Den sista generationen av allt från mönstermakare till maskinoperatörer har gått i pension vilket gör det ändå svårare att producera plagg lokalt. Det är inte bara dyrare, det är nästan omöjligt.

Enligt Norwatch är den ekonomiska fördelningen av kakan t-shirten så här.

175 kronor (ca 50%) – Klädbutiken

115 kronor (ca 33%) – Klädföretaget (märket)

42 kronor (ca 12%) – Produktionskostnader (t.ex råvaror och fabriksförtjänster)

17 kronor och 50 öre (ca 5%) Transport och avgifter (t.ex tullar och skatter)

1 krona och 40 öre (ca 0,4%,) – Lön till sömnadsarbetare

14 öre (ca 0,04%) – Lön till bomullsarbetare

Ganska orättvist om jag får säga det själv.

 

Zara, made in Marocko och Portugal

Zara, made in Marocko och Portugal

Löp och köp!

Den andra anledningen till våra extremt billiga kläder handlar om stora volymer och låga marginaler. Säljer du tillräckligt mycket, går det att sälja billigt. En enda klädmodell kan beställas i upp till 200 000 exemplar. H&M producerade 500 miljoner klädesplagg i 2004 och Zara kan prånga ut med 1 miljon plagg PER DAG i sina fabriker. Med så stora volymer blir det billigt, men de måste också sälja massor för att de små marginalerna ska ge klirr i kassan för fast fashionproducenterna (Elizabeth L. Cline, Overdressed).

Tidigare kom höst och vårkollektionerna med de mest spännande nyheterna. Man spanade in de bästa av det bästa, provade, gick hem och funderade provade igen innan man bestämde sig. Numera tar det mindre än två veckor för Zara att designa, producera och leverera ett plagg. ASOS har 450 nya plagg i veckan att locka med och vi måste ta snabbare beslut om vi inte vill gå miste om plagget som garanterat kommer göra oss lyckligare(?). Buy or regret. De stora modehusen levererar inte bara de fyra feta kollektionerna per år längre utan fokuserar mer och mer på de extra pre-kollektionerna för att hålla köpångan konstant (i ett av de senaste Style By finns en artikel om pre-kollektionernas mer framträdande roll). Om vi vanliga tunnplånbokade ska vi ha råd att shoppa nonstop kan en top inte kosta mer än vad en catwalk-kopia kostar på Gina Tricot. (Och det måste vi ju eftersom hälften av Sveriges ekonomiska tillväxt hänger på vår konsumption… Konflikt i p1, om tillväxt och konsuption).

Något att fundera på:

Hur mycket kläder har du och hur ofta använder du varje plagg?

Var är de tillverkade?

Personligt

Blog Award från Tankekatten!

Blog Award från Tankekatten!

 

Tankekatten har skickat mig ett blog award. Det måste ju naturligtvis besvaras, även om det innebär att jag tummar lite på min integritet. 😉 Men om ni är en smula nyfikna på mig, så varsågoda.

Vad ville du bli när du var liten?

Jockey. Jag kom faktiskt in på en jockeyutbildning när jag var 23, men tackade nej. Som liten hittade jag en bok om ett Australiensiskt par, Ron and Valerie Taylor, som dök med hajar. Jag tänkte då, som sjuåring, att det var något jag aldrig kunde få göra eftersom jag bodde mitt i Sverige, lååångt från närmsta hav. Men med lite vidgade vyer och fler år på nacken insåg jag att det nog var möjligt ändå. Så jag började plugga biologi vid Uppsala Universitet.

Jag och fullblodsstoet Philippa på en strand längs den Irländska kusten.

Jag och fullblodsstoet Philippa på en strand längs den Irländska kusten.

Vad är du idag?

Fortfarande student (master of research) i Australien. Forskar på en liten söt haj, blind shark. Är på sluttampen nu, bara några analyser och skrivandet kvar. Ska bli fantastiskt att bli färdigt.

Vart vill du helst resa?

Hem.
Men först har vi en resa till Western Australia planerad till Maj (snorkla med valhaj!). Sen ska blir det ett varv kring halva Australien innan vi åker hem (omvägen via NZ, några söderhavsöar och USA). Det är planen i alla fall.
St. Petersburg, Moskva och transsibiriska järnvägen står högt på listan. Liksaså en resa till Uganda (bergsgorillor) och västafrika med Rosa Bussarna. Jag älskar att resa.

Mt. Everest sett från Kala Pathar

Mt. Everest sett från Kala Pathar

 

Var ser du dig själv om fem år?

I EU-parlamentet? 🙂 På sluttampen av en phd? Eller så kanske jag lobbyar för Urban Farming. Ingen aning faktiskt.

Jag vill i alla fall ha en pälsmössa inom fem år. (Silkie)

Jag vill i alla fall ha en (eller fyra) pälsmössor inom fem år. (Silkie)

 

Rött eller vitt?

Som i vin? Öl. Svart öl.

Sommar eller vinter?

Sommar, sommar, sommar, na na na, nananana…

Sommar i Sverige

Sommar i Sverige

Skog eller hav?

Havet. I söndags gjorde vi ett dyk på vår hemmastrand här i oz och jag fick se en spotted wobbegong för första gången. Vilken underbar liten haj. Den ser ut som en matta från 70-talet. Komplett med fransar och allt. BILD.

Vad gör dig ledsen?

Jag snorklade utanför Gansbaai i Sydafrika när en säl dök upp och simmade runt mig. Upp till ytan för att ta luft ner i en lop under mig, den såg mig rätt i ögonen. Nyfiket. Om och om igen, upp till ytan, och så simmade den på rygg under mig. Det var nog det vackraste jag någonsin sett. Tills jag såg linan som satt hårt kring sälens hals.

 

Det vackraste och sorgligaste

Det vackraste och sorgligaste

 

Vad är det bästa du vet?

Fika med sambon och vänner. Bjuda på middag (jag bjuder, sambon lagar). Bli bjuden på middag. Gå längs stranden och se vad havet spolat upp för spännande.  Katter, särskilt mina. Djur generellt. Se sjöfåglar göra roliga spår i sanden med deras underbara simfötter. Resa. Dricka te. Studera (kan också vara det värsta, love hate relationship). Dyka, cykla downhill… Hänga med familjen i trädgården. Gå på bio (i fredags såg vi en blooywoodfilm, mycket rolig), workshops (fish id i lördags) och äta på resturang (alltför ofta).

Idde, min finaste sjökapten

Idde, min finaste sjökapten

Jag skulle vilja skicka vidare detta blog award till… It’s easy being green och Vera på home is wherever I’m with you behöver en lite puff tror jag 🙂

 

Kläder och miljö

Den som väntar på nåt gott...

Den som väntar på nåt gott…

Nu närmar sig publiceringen av första delen i min lilla miniserie om kläder och miljö! Det var inte lite att sätta sig in i och även om jag helst fokuserar på vad vi kan förändra så är bakgrundskunskap viktigt (de första tre delarna).  Detta kommer jag ta upp framöver:

1)     Fast Fashion Vilka är drivkrafterna till vår uppskruvade klädkonsumption? Var produceras våra kläder egentligen och varför kan man man inte hitta ett enda plagg Made in Sweden på det svenska företaget H&M?

2)    Material och produktion Vad är det egentligen vi har närmast kroppen? Hur produceras våra kläder och vad var det egentligen Greenpeace skapade rubriker om?

3)    Förlorarna  Vilka är förlorarna (utöver sömmerskorna i tredje världen) i kläd- och modebranchen?

4)    Kvalitet och prisvärt Vad är kvalitet och vad är ett sjyst pris?

5)    Skor och accessoarer Hur stora är dina fotavtryck? Vad tynger dig?

6)    Din stil Fast fashion-stilen är som pälsen på ett får. Det finns en uppsjö av olika sätt att uttrycka sin egen stil, eller att klä sig, utan att ty till fast fashion.

7)     Vårda, lappa och laga Förläng livet på dina kläder.

Radio gaga

Virusattack

Virusattack

Ligger hemma sjuk, knockad av något ilsket virus. tygnäsdukarna går på högvarv och när jag emellanåt känner mig tillräckligt pigg sätter jag på slumpmässigt vald poddradio från Sveriges Radio. Bäst hittills:

Dioxinfisken i Östersjön (p3) av de prisvinnande journalisterna Daniel Öhman och Malin Olofsson (för Matens Pris). Sjukt bra program om hur regeringen fortsätter låta fisk med för höga halter av dioxin säljas i Sverige medan den är förbjuden att sälja i resten av EU.

Konflikt om Tillväxt och Konsumption (p1). Om ändå någon kunde förklara logiken i att vi ska jobba mer så vi kan köpa mer så vi kan jobba mer. Vår privatkonsumption står för hälften av Sveriges bruttonationalprodukt och är alltså till hälften ansvarig för den ekonomiska tillväxten. Samtidigt har vi svenskar tagit 167 miljarder i  lån för privatkonsumption. Även om min snorfyllda hjärna kanske inte jobbar på högsta växel för tillfället, så fattar jag ändå inte hur hur ekonomisk tillväxt fortfarande anses som det enda alternativet.

Bojkotta Coca Cola!

Strandfynd

Strandfynd

Jag är uppgiven och förbannad för att Coca Cola vann i rätten över den Australiensiska delstaten Northern Territory över införandet av ett pantsystem. Coca Cola ville inte ha ett pantsystem och vann. Det borde fan inte vara tillåtet för företag att ha något att säga till om. Särskilt inte när majoriteten av befolkningen vill ha ett pantsystem och det har fungerat smärtfritt under det år det testats.

Jag är uppgiven och förbannad för att vi inte ser ett samband mellan våra handlingar och konsekvenser (en strandad kaskelot visade sig ha dött av att äta plast). Hur kan Coca cola vinna när ett oräkneligt antal djur dör av svält på grund av plast? Corporate world. Greenpeace hade en helsida i förra veckans Sydney Morning Herald med en bild på en fågel och dess maginnehåll. Plast. Brought to you by Coca Cola.

Jag har i alla fall uppdaterat Plastbanta-sidan om hur du kan reducera ditt plastberoende. Börja nu! Och bojkotta Coca Cola & Schweppes beverages ltd och Lions som gick till gemensam attack mot Northern Territory.  

164408_10151342470107971_932738588_n

Overdressed

Overdressed?

Overdressed?

Jag har just läst ut boken Overdressed: The Shockingly High Cost of Cheap Fashion av Elizabeth L. Cline. Strax innan jag börjat läsa den var jag i Sydney. Jag gick omkring i vansinnigt ondskefulla små ballerinas. Jag höll på att förgöras. Jag bestämde mig för att köpa nya skor. Barfota, med de illasinnade balleripporna i handen. Jag ville ha Danish Duckfeets fina sandaler, men efter en sinnessjukt lång promenad till butiken där de säljer sådana finskor fann vi endast ett par i strl 43. Så vi gick vidare. Genom plaststinkande skobutiker med grälla tingester i redan fallfärdiga modeller till glassiga überlyxiga vångingsplan med skor utställda som konstföremål med en pianist(!) vid en flygel som skapade ro i själen. Prislapparna var dock inte lika modesta som själva stämningen…

Passerade en liten trendig butik med fina ting. Ett par snygga läderstövletter fångade mitt öga. Inte helt säsong. Men fötterna skrek efter bättring och lovade att inte klaga över värme och fotsvett. Jag provade och fötterna ”approved”. Provade länge. Hela familjen nickade bejakande. (Det kan i och för sig vara så att de var ganska less på skojakten). Hur som helst, jag drog upp det skatteåterbäringsberikade bankomatkortet och stack det i offerautomaten samtidigt som jag skrek till expediten, jag behåller dem på! 259 dollars.

Vi gick vidare för att finna ett trevligt vattenhål och le sambo frågade vad skorna egentligen kostade. 259 australienska dollar sa jag och fiskade upp det bpa-indränkta beviset ur djupet av papperspåsen. Ehe, sa Henrik. Det står 529 dollar.

Vad sa du att du sa sa du?

Vad sa du att du sa sa du?

Det var ju inte helt vad jag tänk spendera en smärre förmögenhet på. Men så började jag läsa Overdressed och insåg att det inte var så illa ändå. Jag hade trots allt köpt ett par klassiska handgjorda skor för låång hållbarhet och, det viktigaste, gjorda för att lagas, inte slängas när sulan blivit snedsliten eller sprucken. Jag kände mig lite bättre. Men fattig. Så nu blir det inga fler impulsköp av kläder det närmaste seklet. Inte bara för att läka det öppna sår som lämnades i min plånbok. Också för att från och med nu skal garderoben endast fyllas sparsamt, med saker jag verkligen älskar, i god kvalitet och där jag betalar priset. Inte en kvinna i Bangladesh och inte miljön.

Jag filar lite på en ”miniserie” om kläder och klädproduktion. Men hav tålamod, jag måste dessvärre spendera mestadelen av min tid med att slutföra mitt forskningsprojekt. Å motivtion, var är du?

Palmolja ingredienslista

_MG_5007

Här kommer en lista på palmoljeprodukter från Say No to Palm Oil. Det är uppenbarligen nästintill omöjligt att köpa vanliga hudvårdsprodukter utan att stödja palmodling. Men efter att flera av er har önskat palmoljefria tvålar från hemtvål.se, som jag länkade till i en kommentar under Tvål, ser det nu ut som att vi kommer kunna köpa palmoljefri tvål där! Jag fick ett mejl från Kerstin från hemtvål.se inatt (aussie time) där hon skrev att hon ska försöka sig på nya palmoljefria recept. Visst är vi väl beredda att ställa upp som försökskaninskonsumenter!?  🙂

-Vegetable Oil
-Vegetable Fat
-Sodium Laureth Sulfate (in almost everything that foams) ^
-Sodium Lauryl Sulfate ^
-Sodium Dodecyl Sulphate (SDS or NaDS) ^
-Palm Kernel#
-Palm Oil Kernel #
-Palm Fruit Oil #
-Palmate #
-Palmitate #
-Palmolein #
-Glyceryl Stearate #
-Stearic Acid #
-Elaeis Guineensis #
-Palmitic Acid #
-Palm Stearine #
-Palmitoyl oxostearamide #
-Palmitoyl tetrapeptide-3 #
-Steareth -2 *
-Steareth -20 *
-Sodium Kernelate #
-Sodium Palm Kernelate #
-Sodium Lauryl Lactylate/Sulphate *
-Sodium Lauryl Sulfoacetate ^
-Hyrated Palm Glycerides #
-Sodium Isostearoyl Lactylaye ^
-Cetyl Palmitate #
-Octyl Palmitate #
-Cetyl Alcohol ^
-Palmityl Alchohol #             

# These ingredients are definitely palm oil or derived from palm oil.

* These ingredients are often derived from palm oil, but could be derived from other vegetable oils.

^ These ingredients are either derived from palm oil or coconut oil.

Palmolja

Den finns överallt. I mat, godis, kosmetika och, tvål. Vegetabilisk olja står det om man har otur. Vi skövlar regnskog för att mätta våra magar och tvätta våra smutsiga händer. Jag säger vi, för det är vi som köper produkterna. Det bär mig emot att skriva om palmolja. Varje googlesök kantas av brännskadade orangutanger och vyer över landskap söndertrasade av skogsskövling. Det gör fan ont i kroppen att se. (Videolänken är en fin prisbelönt kortfilm om orangutangen Green och handlingar och konsekvenser).

Så finns det ”ekologisk” palmolja. Den mest kända märkningen av palmolja är RSPO (Roundtable on Sustainable Palm Oil). Kritiken mot denna märkning är ganska hård. För det första är det skillnad på om producenten är certifierad eller bara medlem. De sistnämnda betyder absolut ingenting men används ändå som säljargument. För det andra är kraven för att få sitt plantage ganska svaga och det finns ingen statistik, inga rapporter eller ens en utvärdering på om certifieringen har givit någonsomhelst effekt på djur och natur. För det tredje drivs RSPO av själva industrin och inte en oberoende organisation vilket har lett till att RSPO anklagas för ”greenwashing”. Och så har vi handeln med certifikaten. En certifierad plantageägare kan sälja sitt certifikat till en köpare som sedan köper icke-certifierad olja men ändå får märka produkten som certifierad.

Visst kan det låta fint att vi i västvärlden ska köpa produkter av fattiga länder så de kan öka sin ekonomiska tillväxt. Problemet är att de sitter igen med totalt slutkörda naturresurser och ingenting att leva av. Ekologisk märkning ger dessutom konsumenterna en känsla av att de gör gott när de handlar, men bidrar egentligen bara till ökad produktion i områden där en produktionsminskning borde vara målet.

Enligt WWF importerar Sverige så mycket palmolja, främst från Malaysia och Indonesien, att varje svensk i genomsnitt tar 11 kvadratmeter i anspråk av deras landyta. Och här sitter Sverigedemokraterna i regeringen. Är det inte en underbar värld?

Say No to Palm Oil.

borneo_defor_1985-2002-450Statistik från Mongabay.com