I kölvattnet av mina funderingar angående massproduktion och likriktning i förra inlägget så har jag spunnit vidare och börjat fundera mer på riktigt hantverk. Jag har drömt om att hitta en skräddare som kunde sy upp mina kläder så de passar mig och mina önskemål. Går det? Tänk att få saker precis som man vill ha dem! Som med min cykel. Min sambo bygger cykelhjul till kunder som vill ha handbyggda hjul. Jag ville naturligtvis också ha det, i ett väldigt speciellt mönster. Det krävdes viss övertalning för det var ett väldigt knixigt mönster att bygga, men jäklarns vad coolt det blev. Nu är cykeln nästan färdig. Jag ska bara byta ut de tillfälliga bromshandtagen (gamla rostiga) mot att par jag hittade på ebay, second hand och helt perfekt i färg och form.
Jag tycker att det är viktigt att respektera andras tid. Att inse att ett seriöst hantverk tar tid, vare sig det är att bygga hjul, sy ett par byxor eller bygga ett köksbord. Eller för all del, bedriva undersökande journalistik. Jag undrar om folk flest fattar vad vi går miste om när vi säljer ut allt för tid och pengar. Ekonomisk tillväxt igen. Ytterligare en stötesten. Men tillbaka till ämnet. Varför inte betala mer för ett gott hanverk, men köpa färre prylar? Du får något du verkligen vill ha, som är nästintill evigt och du lägger din ekonomiska röst på lokal och etisk produktion. Bara en liten tanke.