Månadsarkiv: september 2012

Ni känner väl till Captain Charles Moore?

I onsdags var jag i Sydney på en låång föreläsning med Capten Charles Moore. Forskare och en av de första som noterade den ökande mängden skräp i Stilla Havet (The great Pacific Garbage Patch). Han har fortsatt att bedriva provtagningar där ute i havet sedan de första skrämmande trålproven och det ser inte bra ut. Capt. Charles Moore har nu skrivit boken ”Plastic Ocean” och är ute på en långresa runt jorden för uppmärksamma plastens förödande konsekvenser både i hav och på land.

Föreläsningen (jepp, det var ingen lättsinnig bokpromotion) innehöll mycket information. För mycket för att summera i ett enda blogginlägg, men håll utkik, jag tänker nämligen ägna en hel del tid och plast plats på bloggen för plast framöver. Bra plast och dålig plast. Stay tuned!

Veckans plast

Okej, då är det dags att analysera vad för slags plast som följt med oss hem enligt utmaningen. Vi har alltså samlat all plast, både återvinningsbar plast och icke-återvinningsbar under en vecka. Vi har ju redan plastbantat ganska ordentligt så jag gissar att vårt plastavfall är mindre än genomsnittet men det blev ändå mycket när man skrev det i listform! Vikten blev 188 g. Om detta skulle vara ett riktigt genomsnitt för en vecka betyder det att vi gör av med cirka 9 kg plast på ett år. En genomsnittlig amerikan gör av med 40 till 55 kg per år. Tyvärr har jag inte hittat något genomsnitt på plastförbrukningen hos medelsvensson, men jag skulle gissa att den inte är väldigt långt ifrån det amerikanska snittet eftersom totalmängden sopor per svensk och år är 465 kg. Och ökar.

Mjukplast:

  • ostförpackning
  • haloumiförpackning
  • tepåse (löste)
  • cashewnötpåse
  • mandlar
  • risottoris
  • pastaförpackning
  • kryddpåse
  • innerpåse från frukostflingor
  • körsbärstomatlåda
  • två små förpackningar från knäckebröd
  • två plastförpackningar från omslagna tekartonger
  • 1 oidentifierad mjukförpackning
  • en liten påse för nån cykeldel
  • en trasig handlepåse (som vi fick via bagaren, som lagt nybakt bröd i ett brandskåp till oss, klockan tre på morgonkvisten)
  • en trasig frukt och grönsakspåse

Hårdplast:

  • plastdunk (vinäger för städning)
  • smörpaket
  • flärp från yoghurtburk
  • två flärpar från mjölkpaket
  • tre tops

Övrigt:

  • en trasig hårsnodd
  • klisterlapp från en oljeflaska
  • en ”tejpbit” från en klädrulle

Det som slog mig var att vi, trots att vi aktivt tänker plast varje gång vi handlar, ändå valt en del varor där det finns alternativ. Cashewnötter, mandlar och ris kan vi definitivt köpa i lösvikt. Och en låda tomater! Det måste vara sambon som nappat åt sig under ett obevakat ögonblick. De nya mjölkförpackningsmodellerna med plastkork ger mig tandagnisslan och smör och ost borde ju gå att få tag på utan plast. Nästa veckas utmaning!? En del saker tål att tänkas på. Tops till exempel, har jag inte hittat någon ersättare för… Tips på tops någon?

Nu måste jag sova. Det är fasiken mitt i natten.

 

Kvitton och toapapper

Man har hittat BPA i återvunnet papper. Förmodligen för att sådana som jag kastat kvitton bland pappersåtervinningen. Kvitton innehåller ju, som numera bekant, ofta bisphenol-A. Inga kvitton till återvinningen alltså!

Men jag kommer ändå fortsätta köpa återvunnet papper eftersom det är slöseri att spola ned alldeles färska och oanvända träfibrer i avloppet. Gärna papper som också är ordentligt plastinpackat också, så ytterligare en bit plast kan läggas till deponin och mumifieras till eftervärlden.

Kontentan: Kasta inte kvitton i återvinningen och köp återvunnet toalettpapper som inte är inpackat i mjukplast!

Vågar ni anta en utmaning?

En soppåse med mint- eller bärlukt kanske?

Jag antar att de flesta som läser detta redan har handlepåsar i tyg, inte tar morgonkaffet i engångsmugg eller köper vatten på flaska. Men sen då? Är du egentligen medveten om hur mycket plast du konsumerar per vecka?

Under en veckas tid kommer vi spara all slags plast, som normalt skulle hamnat i soppåsen eller i återvinningen, i en separat behållare. När veckan är slut kommer vi gå igenom allt uppsamlat material på så sätt ta reda på hur mycket plast vi egentligen använder per vecka. Därefter gäller det att fatta besult om det är produkter vi kan byta ut mot plastfria alternativ, om det finns liknande produkter med mindre andel plast eller om vi kanske kan strunta i att köpa den typen av vara helt!

Viktigt att poängtera är dock att det inte är ett skamfyllt projekt som ska generera i dåligt samvete för plastkonsumptionen! Förhoppningsvis är tanken att veckans utmaning endast skal bringa en objektiv medvetenhet om plastförbrukningen hemma. Skam föder inte engagemang!

Så varför ska man göra sig besväret att uppmärksamma sina plastsopor? 5 fina argument:

1. Plast är ett petroliumbaserat material. Det är således framställt av icke-förnybar råvara och en del i vårt oljeberoende.

2. Plast består av långa molekyler som inget i naturen är kapabel att bryta ned i sina beståndsdelar (tillbaka till grundämnena). Det finns ingen som vet hur lång tid det tar att bryta ned plast i naturen. Vissa säger mellan 700 och 1000 år. Men det är nog en underdrift.

3. Återvinna plast då? Det är fortfarande en problematisk process. Långt ifrån all plast kan återvinnas och den mesta plast som återvinns blir till produkter som i sin tur inte går att återvinna, downcycling alltså.

4. Många plaster innehåller gifter som vi får i oss genom att äta ur upphettade matlådor, dricka flaskvatten, att ta på en badanka och så vidare. Ni känner säkert redan till BPA och ftalater till exempel, men det finns många fler. Plast som säljs som BPA-fri har nu visat sig innehålla andra molekyler med liknande hormonstörande egenskaper som BPA (Kemikalie- och plastindustrin är ett argument i sig…)

Plast fungerar också som en slags kemikaliesvamp ute i naturen. Man har sett att plastbitar i havet kan ha halter av olika miljögifter som är upp till en miljon gånger högre än i den omgivande vattenmassan. Dessa plastbitar misstas för mat av tex fiskar, som sedan äts av människor.

Vid själva tillverkningen av plast läcker det också ut gifter i naturen. Kring flera plastfabriker i USA är förekomsten av olika otrevliga sjukdomar upp till hundra gånger högre hos lokalbefolkningen än hos befolkningen i övrigt.

5. Soptippen (eller deponi som den så fint heter numera), en gigantisk hög av skräp som bara växer och växer. 218 kg per person är genomsnitten för en svensk. Efter sopsortering. Dock bränns största delen sopor i Sverige. Det är naturligtvis ingen anledning till att fortsätta kasta plastavfall som om det inte hade några konsekvenser.

Så, törs ni anta utmaningen?

Perpetuum saccus spp.

Se gärna den här minidokumentären, berättad av Jeremy Irons, om en petroliumbaserad art från dess födelse på land till ett evigt liv i havet. Den är mycket bra.

 

 

Nudie goes green!

 

Från och med höstkollektionen kommer alla Nudies jeans vara i ekologisk bomull!  Jag önskar mig ett par High Kai. Eller kanske ett par Slim Jim. I svart. Eller kanske grått? Hittills har jag kört med Tight Long John, men tror det är dags att variera fasongen på bästa brallan.

Om höns

När äggen är slut tar vi med lite brödsmulor och byter till oss en låda ägg från de befjädrade damerna som bor hos vår vän J.  Jag gillar verkligen höns. De har en sån skön inställning till livet och de är nöjda med det lilla. Att sitta och se på en liten flock höns sprätta och picka ger ro i själen. Men på äggfabrikerna finns inte ett liv att ha en skön inställning till. 

En höna lägger ägg i cykliska perioder som beror av dagsljuset. Det betyder att en höna bara kan lägga ett ägg per dygn. Men en ökad produktion ger en ökad ekonomisk tillväxt och därför finns det människor som försöker få hönorna att anpassa sig efter en artificiell dygnsrytm, där det går åtta dygn på en vecka. (Å, jag älskar ekonomisk tillväxt, särskilt när den får oss att anpassa naturen efter den istället för tvärtom.)

Även normal äggproduktion sliter så klart på den lilla hönskroppen och efter bara ett drygt år (75-80 veckor), när hon inte längre klarar av att producera ett ägg per dag längre skickas hon till slakt. Detta trots att en höna kan bli över tio år och lägga ägg, om än inte ett per dag, i många år. Hon sätts så på en lastbil med resten av alla hundratals hönor, i små platslådor, bild. Snälla, djurvänliga Sverige har satt en maxtid för transport till ett slakteri till 11 timmar.

”Djuren anländer packade i lårar. De hängs upp levande i benen på en upphängningsstation. Det finns två bedövningsalternativ; ström och gas. Strömförande vattenbad är det som används nu med 80-120 mA. Det finns problem ur djurskyddssynspunkt, då alla djur inte blir bedövade. Vissa individer lyckas hålla huvudet över vattenbadet och måste hängas upp från början eller bedövas manuellt”.  Girma Gebresenbet och Eva Hedberg, Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU.

Så kommer nästa arbetshöns till samma äggfabrik för att starta sitt 75-veckors skift.

Glada fjäderfä!

 

Tobias och Ojnareskogen, direkt från fronten!

Ikväll ska vi tända ljus på stubbarna”

Jag bad min biologkompis Tobias berätta lite om vad som egentligen händer på hans ö, Gotland. Så här kommer en färsk uppdatering, direkt från Ojnareskogen!

Efter att fältbiologer för några veckor sedan lyckats hindra Nordkalks arbete med att röja ett 40 meter brett transportband till brottet stod arbetet fram tills i tisdags (28 aug) stilla. Då kunde Mellanskog på uppdrag av Nordkalk med hjälp av 70 tillresta poliser påbörja arbetet på själva platsen för brottet. Under veckan har avverkningen av 200 åriga träd med polisernas hjälp kunnat pågå mer eller mindre obehindrat. Många personer som suttit i vägen, suttit i träd med mera har blivit bortkörda och hotade med bötfällning eller fängelse. I går (lördags) drog sig Greenpeace in i debatten och lyckades hindra arbetet hela morgonen genom att låsa fast sig vid skogsmaskinerna. Under tiden anslöt runt 200 människor till platsen och när arbetet skulle påbörjas på eftermiddagen lyckades även dessa stoppa maskinerna genom att sätta sig i vägen. Efter lite tumult avbröt polisen arbetet för dagen. Lördagen den 1 september föll inte ett enda träd i Ojnareskogen. Senare på kvällen meddelade Mellanskog att de går emot Nordkalks önskan och pausar avverkningen tills HD ger besked.

I Ojnareskogen på Norra Gotland har denna vecka rasat en miljöstrid mellan å ena sidan fältbiologer, lokalbefolkningen och många andra organisationer å andra sidan det Finska gruvbolaget Nordkalk, Mellanskog och någonstans i mitten, polisen. Gångna veckas händelser kan tros vara kulmen på den flera års långa rättsprocess som ledde till att Nordkalk den 5 juli i år fick tillstånd av Mark- och miljööverdomstolen att inleda de första stegen i sin verksamhet som, om den fulföljs, kommer att leda fram till ett 170 ha stort och ca 25 m djupt dagbrott i området. Många övarklagningar har kommit in till HD men företaget har tillåtelse att börja skövla området trotts HD ännu inte beslutat om att ta upp ärendet.

Anledningen till det stora motståndet är att området av många (bland andra Naturvårdsverket) besitta oerhört värdefulla naturmiljöer. Naturvårdsverket föreslår i sitt senaste förslag för nya nationalparker, bland andra, området kring sjön Bästeträsk på norra Gotland där Ojnareskogen och platsen för det tilltänkta kalkbrottet ingår. Naturvårdsverket påpekar i sitt förslag att ett kalkbrott inte är förenligt med en nationalpark och att en förutsättning för bildandet av en ny nationalpark i området således är att brottet inte blir av. Dessutom angränsar området till två Natura 2000-områden som Sverige, mot EU, har förbundit sig att skydda mot både inre och yttre påverkan. Naturen i detta område består av alvarmark, gammal lågväxt tallskog och våtmarker, allt i en mosaikartad miljö.

Den andra stora anledningen till motståndet rör riskerna med vattnet när ett så stort hål grävs i detta område. Norra gotland består som säkert framgått av kalksten. Hydrologin i området är erkänt komplext ur grundvattensynpunkt. Exempelvis försvann vattnet i en lantbrukares brunn när kommunen provborrade i området för några år sedan. Nordkalks experter hävdar dock att det inte finns någon risk för att vattenförsörjningen eller de två angränsande Natura 2000-områdena påverkas.  Många andra experter hävdar dock annorlunda.

Till brottets fördel framhålls argument om jobben. Gotland har låg arbetslöshet och kalkindustrin sysselsätter många människor på ön. Men även i ett försök till en objektiv beskrivning av läget kan man inte låta bli att konstatera att 100 jobb i 25 år är en kortsiktig och sorglig väg att gå när en nationalpark och säker tillgång till dricksvatten står på spel. Speciellt i ett område där vattenbrist regelbundet förekommer och i ett samhälle där hållbar utveckling är ett ord som ständigt används av så många. De rättegångsprocesser som föregått dagens situation har även varit flitigt omdiskuterade, bland annat anklagas SGU för att ha haft en jävsituation och en lagändring i pågående process anses av många ha haft stor betydelse för att företaget senare fick tillstånd.

Länsstyrelsen har nu beslutat att avvbryta avverkningen tills Nordkalk inkommit med mer detalgerade uppgifter om det planerade första steget i avverkningen då det överstiger de uppgifter som redovisadesin i mark- och miljööverdomstolens dom.

Det har varit lite av en berg och dalbana, mellan hopp och förtvivlan, fantastisk uppslutning från allmänheten, fin stämmning mellan demostranter och många trevliga människor. Personligen tyckte jag relationen till alla poliser över lag var fin. Och nu har man den otroliga känslan att det faktiskt kanske går att förändra på saker som är skit om man bara hjälps åt 🙂

Text och bild: Tobias Nilsson

Mina maskar

Vi har en maskkompost! Bor man i lägenhet och saknar en kompost är maskar grejen! Där vi bor finns ingen kommunbaserad matkompostering så vi var tvugna att kasta allt matavfall i brännbart tidigare. Högst o(eko)logiskt. Men med denna lilla låda så förvandlas vårt matavfall till jord (väldigt näringsrik sådan) och varje vecka får vi mer flytande gödningsmedel än vi behöver. Det bästa är ändå att vi nu har ett eget litet ekosystem här hemma och vi kan följa tomaten från planta till jord och planta igen.

Bilden ovan visar Linda, Linda och Linda, plus några Lindor till, som hänger på den lilla ulliga matta som håller fukten kvar i lådan. (De heter Linda allihop efter min kompis som har daggmaskfobi). Alternativ.nu har information för att göra en egen maskkompost om man inte vill köpa en (i återvunnen plast).

Vår lilla låda med de 2000 Lindorna.