Månadsarkiv: augusti 2012

En film alla borde se. Helt gratis!

Sir David Attenborogh berättade för Vetandets Värld (P1) om när han tog med en 6-årig pojke till landet:

”…and he said; Oh, look a slug! What a little treasure! [laugh] And of course, he’s dead right! I mean, with those tenticles coming out with eyes on the end of stalks and it just glides along in the most mysterious way. What does it live of? Where does it comes from? What does it do? But if you lose that first enchantment with the nature you’ve lost something very precious, something that will give you joy throughout your life.”

Just, filmen! I The Corporations (klicka på länken så hamnar ni på en sida där man kan se dokumentärer alldeles gratis!) säger Ray Anderson att om man vill engagera sig i miljön så bör man börja med att gilla den. Ett alternativ till Sir David Attenboroghs filosofi för dem som glömde naturen när de växte upp. Filmen, hur som helst, handlar om hur stora företag helt lagligt exploaterar vår lilla jordglob och låter oss betala. Har du inte sett den, poppa lite ekopopcorn och se den nu!

Annonser

Näsdukar, tyg eller papper?

Tyg eller papper, det är frågan. Jag har läst in mig på ämnet och redan när man jämför vattenåtgången kan man ana utfallet. En pappersnäsduk kräver fyra och en halv gånger mer vatten vid tillverkningen än en tygnäsduk. Faktum är att det krävs sisådär 2.2 L vatten för att producera en ynkans pappersnäsduk.

När det kommer till energiförbrukning så vinner pappersnäsduken med 0.013 kWh. Men om man använder tygnäsduken 520 gånger så blir energiförbrukningen för tygnäsduken mindre, 0.04 kWh för att vara exakt. Och om man tvättar dem i kallt vatten och torkar på lina så krymper energiförbrukningen ytterligare eftersom tvättandet är den största energitjuven för tygnäsduken.

Så är det naturligtvis avfallet. Pappersnäsduken förlorar rätt stort i den kategorin och det torde vara relativt uppenbart att tygnäsdukar är tingen för den miljövänliga höstsnoriga tappkranen. Extra bonus om de är av hampa. Eller gamla tygsnuttar.

Så kan jag inte låta bli att citera från Chris Deals kärleksförklaring till sin tygnäsduk i tidningen Smith;

”See, I have a nose with no use for a part-time lover. It needs a life partner. A snotty soulmate, not some flash in the two-ply temptress who’s here for a good time not a long time. Some papier-mâché prostitute […] You’ll never see a grubby little tissue in a three-point fold taking pride of place in the front pocket of a single-breasted Armani. You’ll never wander into Harrods and be dazzled by the array of hand-sewn, monogrammed Kleenex.”

Spårbar merinoull

Icebreaker är ett märke från Nya Zeeland som producerar kläder i merinoull. Nu kommer deras plagg med en liten kod som gör att man kan spåra ullen till vilken eller vilka fårfarmar som ullen kommer ifrån! Det känns bra.

Ibland behöver man ju lite nya kläder men jag tycker det är svårt att hitta sjysta kläder (naturmaterial, snygga, eko, kvalitet, produktion, plastinpackning, transport, arbetsmiljö…) men Icebreakers basplagg får godkänt på det mesta (kanske allt?). Är inte merinofår de allra gulligaste fåren förresten?