Olympiadens gröna ring

Det har ju inte gått att undvika att OS är igång. Och att BP är Olympiadens hållbarhetspartner. BP och hållbarhet. Känns inte det en smula avigt? (Bildkälla)

Som Jess Worth, (UK Tar Sands Network) säger till The Ecologist ”…this is dangerous greenwash. BP is one of the least sustainable companies on earth, responsible for the Deepwater Horizon disaster and the extraction of highly-polluting tar sands. Its entire business is geared towards keeping the world addicted to fossil fuels and driving us towards uncontrollable climate change.”

BP är ju inte den enda kontroversiella sponsor till årets OS. Dow Chemicals fick Meredith Alexander från den olympiska kommitén att avgå och Rio Tinto, ett gruvföretag som står för medaljerna, har fått hård kritik för sin miljöförstöring. Tur att man inte har någon TV, så man kan bojkotta hela skiten arrangemanget.

Nytt från havet

Något jag gärna skulle vilja att människor visste om fisket i havet; ett hållbart fiske på en art, kan vara ett ohållbart fiske på bifångsten. För många hajarter, marina däggdjur och fåglar är ett hållbart fiske ett ohållbart fiske. De fastnar i nät och långlinor ämnade för andra arter och plötsligt är de akut hotade. Men ingen vet något och få bryr sig. För de har inget ekonomiskt värde.

Utanför Australiens kust har dock de australska sjölejonen äntligen fått en andra chans. Man har nu infört ett maximalt antal sälar som bifångst (15 stycken) och när det taket är nått stängs hela fiskezonen av. Hittills har fisket nått maxantal sälar redan efter fem-sex månader, vilket betyder närmare 18 månader totalt fiskestopp! 

Jag har varit på en rätt lång resa som slutade i Adelaide, där det hållits en konferens med tema migrationsmönster hos akvatiska djur. Mycket ny information och många intressanta möten. Och lite hopp! Som för de australska sjölejonen.

Nytt korallrev

Vi har varit på Vanuatu och vilat lite under palmer men också hjälpt till att bygga upp en plattform för ett nytt korallrev. Cykloner och jordbävningar (och naturligtvis mänskliga aktiviteter) bryter ned och förstör korallreven och lämnar mjuka sandbottnar där koraller har svårt att växa.

För ett par månader sedan frågade Professor Ken Z om jag och Henrik ville följa med till Vanuatu för att slappa, dyka och bygga korallrev. Vi var inte svårövertalade och har nu spenderat en vecka på ön Hideaway Island där vi semestrat med gott samvete!

För att korallerna ska kunna fästa och kolonisera sig, sänkte vi ett antal stora järngaller med ben på cirka tre meters djup. På detta galler hade vi fäst koraller till små kakor gjutna i betong. Vi samlade först små lösa, levande koraller från botten och H fick lära sig den hårda vägen hur en Fire Coral ser ut och känns. Förhoppningsvis kommer dessa koraller att ta sig och snart växa över hela gallret och vidare.

En låda korall, färdig att fästas till en mer stationär plats.