Plast är farligt avfall

European white stork at a landfill site, Spain © John Cancalosi/Hard Rain Picture Library

I en kort artikel (comment) i Nature föreslår en grupp akademiker (veterinärer och annat löst folk) att plast, i synnerhet de värsta sorternas plast, bör klassificeras som farligt avfall. Det var fanimej det finaste jag hört sen jag konfirmererade mig (jag är inte konfirmerad, men ni fattar galoppen).  Plast är inte bara vanligt skräp, plast drar till sig miljögifter och andra kemikalier i naturen och misstas sen för mat av fiskar och fåglar. Djur trasslar in sig. Det bryts inte ned. Och så vidare. Ni vet. En hel del plaster är dessutom onyttiga redan innan de hamnat i naturen. Undvik PVC, polystyren (frigolit), polyurethan (PUR) och polykarbonat helt. Och plastbanta resten. Om vi fortsätter konsumera plastprodukter i samma takt som nu kommer vi ha 33 miljarder ton plastavfall på jorden år 2050.

Det är nästan tre miljarder sopbilar fulla av plast. 2.75 miljarder för att vara exakt.

Made in Bangladesh

BBC News

Här i Australien har nyheterna om kollapsen av fabrikbyggnaden i Bangladesh varit ganska många och långa. Men jag har knappt hört ett ord om det i sociala medier eller bland mina vänner. En axelryckning. Över 500 döda textilarbetare och flera tusen skadade.

Din stil, del 6

Pinterest pics

Innan du halar fram plånkan ur it-väskan och sveper guldkortet i utbyte mot nåt plagg du kanske egentligen inte kommer använda; gör en rannsakan. Inte bara i ditt inre utan i din garderob. Kläder är visserligen en nödvändighet både som skydd mot kyla och sol men det är ju ofta mer än bara det praktiska man är ute efter när man jaktar nya kläder.

Att känna sin stil är praktiskt men för en stilsäkert obegåvad är det inte helt enkelt. Det är ju så lätt att köpa något man tycker är så fint där i butiken, men som egentligen varken passar ens egen stil oeller med något annat i garderoben. Eller så köper man något som är väldigt likt ett annat plagg man redan har. Lika lätt är det att hitta det perfekta plagget men med fel passform, men det är ju så perfekt att man köper det ändå. Och så har man plötsligt en massa plagg som man inte använder.

Jag behövde göra ett rejält garderobslyft för ett par år sedan efter år av studerande och en icke-existerande klädbudget. Det blev en hel del felköp. Jag hade ingen aning om vad jag hade för stil eller vad jag kände mig bekväm med. Jag började köpa modetidningar (inte sådana med bantningstips och ”så gör du din partner glad…”) och klippte ur alla plagg och outfits jag gillade och klistrade in i en liten bok. Efter ett tag syntes det ganska tydligt vad jag gillar. Nu har jag hittat till Pinterest där man kan ”pinna” alla bilder man gillar och göra online-kollage av sina favoriter. Smidigt!

De snyggaste bootsen!

Jag läste en bok för ett tag sedan, med en föga inspirerande titel ’You are what you wear: What your clothes reveal about you’ av Dr. Jennifer Baumfgardner (recension). Hon är psykolog och går igenom människors garderober i jakt på mer än bara stilmissar. Den är faktiskt både underhållande (eftersom jag själv inte helt fastnat i någon av de stilfällor som hon tar upp) lärorik (notera att jag är relativt obegåvad när det kommer till stil) och kommer med tips på hur man vässar sin garderob. Hon tar upp nio olika problem relaterat till garderoben: överkonsumption, oförmågan att göra sig av med kläder, när garderoben är så trist folk runtomkring tror du är en extremt tråkig grå råtta, en garderob full av kläder som antingen är alldeles för stora eller alldeles för små, exhibitionism, när garderoben bara består av arbetskläder, logomania och, hitta tillbaka till dig själv (med en amerikans fotbollsmamma som exempel).

Det är helt uppenbart att även om jag hittar en söt klänning med blommor som jag såå gärna vill köpa nu-på-en-gång, inte bör köpa den. För det första ogillar jag att ha klänning. För det andra så trivs jag inte i blommigt. Trots detta händer det ändå då och då att jag liksom får för mig att jag skulle bli så mycket snällare och sötare och gladare om jag skuttade ut på ängen bakom huset i en blommig klänning. Dööh! De få dagar jag får blom-cravings så ligger en blomstrad sjal och väntar. Och får jag plötsligt för mig att jag ska ha klänning så tar jag fram någon av de tre jag äger, och inser strax varför jag inte ska köpa fler. (Sist jag hade klänning kom jag på att jag ville kolla in hällkaren nede vid stranden. Det var ingen jättebra idé att krypa runt på alla fyra i den utstyrseln. Dessutom hittade jag en muräna som behövde hjälp och det slutade med att jag stod och frös som en hund med muränan i en hink tills vi kunde få med den till ett marint center…).

Nog babblat, jag har sammanställt en liten lista på mer eller mindre sjysta svenska klädmärken och webbutiker (en flik bredvid plastbanta). Kom gärna med tips på fler sjysta företag alternativt ge mig argument till varför något företag ska bort. Förhoppningsvis kan vi få till en riktigt bra lista till slut! Shoppa lugnt!

Alternativ till shopping, del 5

 

Kläder är bra att ha.

Jag sitter för tillfället inomhus och ser ut genom vårat stora vardagsfönster på regnet, som i vindens händer, passerar horisontellt i tjocka byar. Eukalyptusträden och palmerna dansar ofrivilligt limbo och jag tror det gränsar till storm. Ett naket djur som människan behöver kläder en dag som denna.

Men innan jag rusar ned till närmsta klädbutik endast iklädd födslodräkten så kikar jag naturligtvis först in i min egen garderob. Vem vet, längst bak, innanför ullkavajen från H&M (med prislappen fortfarande hängande kvar) kanske det ligger en solgul galonjacka med matchande sydväst som jag glömde lämna tillbaka efter pryoveckan på Gatukontoret i nian. Shoppa i din egen garderob! Är man inte en minutiös perfektionist med fullständig ordning i garderoben så kan man med all säkerhet hitta ett och annat guldkorn därinne som man glömt att man hade. Faktiskt, i ett nummer av StyleBy, i en artikel likt ”hemma hos” fast med fokus på garderoben, fanns två stövletter shoppade i den egna garderoben med på ”senast köpt”-listan. Inte så dumt alls. En annan grej jag kommit på senaste tiden är att styla det man redan har i garderoben på ett nytt sätt. Jag har ett par gamla brallor från Zara i ”morotsform” med hög midja som jag använd med tight top eller linne, skärp och en kort cardigan och mycket små varianter av på det temat. Så en varm dag kom jag på att jag kunde ha de byxorna med litet uppvik nedtill tillsammans med en lös vit skjorta och sandaler och vips fick jag en sjyst avlappnad strandlook. Men tillbaka till guldkornen, skulle det vara så att ”fyndet” inte riktigt passar, kanske det förpassats längst in just därför, så kan man sy om!

Joråsåatt, lätt att säga, säger du. Min mamma är en människa i miniatyr (lika lång som Napoleon och Prince tydligen) och behöver ofta sy in eller korta av för att saker ska passa och sitta snyggt. Hon använder sig av någon av stadens alla skräddare (om man letar så inser man plötsligt att de finns överallt) eller grannen som är fenomenal med nål och tråd/symaskin. Det kostar med all sannolikhet mindre än att köpa nytt och du får använding av ett plagg som du redan köpt! Istället för att vandra den invanda stadslingan förbi de vanliga klädbutikerna tar du istället och vandrar nya stigar, mot skräddaren. Kolla gula sidorna eller googla!

Skräddaren kan ju också användas för att perfektionera ett loppis-, bloppis- eller bytesfynd. Jag har trålat nätet efter inspirerande Refashion-bloggar ( och det finns verkligen fantastiska kreatörer därute som förvandlar det mest gräsliga tygsjok till riktigt fräsiga kläder. Ofta är omvandligarna löjligt enkla och med mönster och tydliga instruktioner för DIY. Innan man köper nytt så är loppis, second hand, vintage, bloppisar och bytesdagar med vänner och bekanta naturliga alternativ för shopping. Att köpa i andra hand är naturligtvis mindre miljöbelastande än att köpa nytt och det ligger rätt i tiden. Vintagefynd är fortfarande hett som vulkanaska och jag önskar så att jag hade tålamod och talang nog att hitta rätt bland hyllmeter av originella och inkongruenta klädesplagg. Det går trögt. Däremot har jag kikat lite på bloppisar och hittat ett och annat jag nog skulle tänka mig.

En liten avstickare på ämnet second hand känns ändå rätt viktigt. Många konsumenter verkar tro att det är okej att shoppa så länge man lämnar vidare sina oönskade kläder till ”bättre behövande”. Problemet är att det inte är så enkelt. Många av kommentarerna till en artikel i Länstidningen Östersund som handlar om Röda Korsets klädinsamling är trångsynta, fördomsfulla och världsfrånvända. Röda Korset i Jämtland får in ungefär ett ton kläder varje dag. Ett ton!!! De kläder som inte kan säljas bränns upp. Vi köper för mycket kläder och lämnar uppenbarligen kläder i usel kvalitet till insamlingscontainers och förväntar oss i bästa översittarstil att det ska finnas någon som skulle bli glad av en t-shirt som redan efter första tvätten har sömmar som släppt, en gamla solkig munkjacka eller trasiga jeans. Det är inte heller varken biståndseffektivt eller miljövänligt att skicka långtradare efter långtradare med kläder till andra länder. Varför ska vi slå ut inhemsk klädproduktion genom att skicka dit våra massproducerade trasor? Och det går inte att sälja ett ton kläder varje dag. Verksamhetschefen för Röda Korset i Jämtland Peder Johnson säger, köp mindre kläder och skänk pengar istället. Så, kom ihåg, använd inte UFF-containern som ett argument för ett köp! När det kommer till bloppisar är dilemmat mer direkt. Ofta är det uppenbart att bloppisägaren endast säljer ett plagg de använt en eller två gånger bara för att kunna köpa nya plagg att använda för ”dagens outfit” en eller två gånger. På så vis hjälper man ju till att hålla konsumptionshjulet snurrande. Då är klädbytesdagar bättre. (Om man hittar folk med samma storlek och stil vill säga).

Men tillbaka till skräddarkonsten. Skräddaren kan också användas för att sy upp ett helt nytt plagg från något ekologiskt tyg du hittat. Lokalproducerat, minskad transport, unikt, välskräddat och tyget så miljövänligt du väljer själv. Har du svårt att komma på nåt snyggt så kolla in Etsy, massor av sömmerskor och skräddare har prototyper på plagg ”made to measure”. Som jag skrev i förra inlägget är det svårt att hitta plagg som har alla de kvalitetsdimensioner man önskar. Kanske man hittar ett plagg som är perfekt i de flesta avseenden, men det är inte ekologiskt? Perfekt i alla avseenden men det måste skickas från USA. Perfekt bortsett från att det kostar skjortan? Man kan nog inte få alla rätt, men med en smula tankeverksamhet så gör man åtminstone ett aktivt val och väljer bort det slentrianmässiga och vanemässiga shoppingbeteendet.

Och jaaa, snart kommer ett inlägg med bara länkar!

Men först, shoppa i den egna gardeoben, sy om/in/ut, shoppa andrahand, eller sy egna kläder/få kläder uppsydda.

 

Inspirerande refashionbloggar:

Cotton & Curls, mina favoritinlägg: gör brallorna större, sy in pojkvännens snyggaste tröja med en skön detalj

ReFashionista, hon gjorde om ett plagg per dag i ett helt år!

Inspirerande refashions:

Trist t-shirt till söt väst

Göra en för liten t-shirt lite större

och tusen till… -> google

Kvalitet, del 4

Jag har inte ens en bild på kvalitet.

Känner du igen ett kvalitetsplagg? Jämna raka sömmar med snygga avslut utan trådar och knappar som sytts fast ordentligt? Vad är egentligen ett kvalitet? Enligt Wikipedia finns något som kallas kvalitetsdimensioner. Dimensionerna består av bland annat hållbarhet, utseende, felfrihet, miljövänlighet, krav på enkelt underhåll, kostnad och lämplighet för användingsområdet. Inte bara raka sömmar alltså.

Enligt boken ”Overdressed, the Shockingly High Cost of Fast Fashion” kan vi vara lyckliga om vi någonsin sett ett kvalitetsplagg eftersom det är yttepytterst få som produceras överhuvudtaget. ”A very, very, very small amount. So small that most people never see it in their lifetimes. People are wearing rags, basically” säger designern Eliza Starbuck i boken. Deppigt. Jag går omkring i skräp. Jag ståtar med risiga fjädrar.

Vad har vi för krav egentligen på våra kläder. Jag tror aldrig jag hört någon prisa H&M för hållbarhet och felfrihet. Vi har uppenbarligen antagit att plaggets design och modefräschör inte är kompatibelt med de andra dimensionerna av kvalitet. För att fortsätta citera boken ovan så är (enligt SMART ) kläder av så usel kvalitet att mindre än hälften av tygerna som sorteras ut från välgörenhetscontainers går att återvinna för att bli nya kläder. Sofia Hedström skrev en artikel i SvD i Januari i år om våran ohållbara klädkonsumption och om kläder som är i så dåligt skick att de inte kan säljas vidare i second hand-butiker som Röda Korset i Sverige (här skickas de till brännugnarna). ”I England är det inte bättre ställt. Enligt brittiska Guardian var 80 procent av de kläder som donerades 2008 av tillräckligt bra kvalitet för att säljas vidare. Tre år senare hade siffran sjunkit till någonstans mellan 60 och 70 procent.”

Billigt är inte bra. Så är det bara. Men dyrt är inte nödvändigtvis heller bra. En Pradaväska betydde förr Italienskt hantverk, nu är det vanligare att en lapp långt ned, undanstoppad bakom en ficka säger Made in China. Så hur sjutton ska man veta att det man köper håller hög kvalitet med alla dimensioner inräknade? För det första är det själva materialet, och som jag skrev i första inlägget är naturliga material inte nödvändigtvis mer miljövänliga eller mindre giftiga (läs om bomull och kashmir). Materialet kan ju vara återvunnet och således miljövänligt men samtidigt mindre hållbart. Priset är som sagt inte heller en definitiv hint om välskräddat och felfritt.

Jag är rådvill och har inga bra svar. Men jag tänker att man kan gradera kvalitetsdimensionerna efter sina egna krav och förväntningar av ett plagg. Jag vill gärna ha giftfria och miljövänliga plagg alltså hamnar miljödimensionenhögt på listan (en jobbig dimension som innehåller materialval, produktion, fair-trade…, men man får göra samma sak där, gradera). Plagget ska kunna hänga med i många år så hållbarhet får också en topplacering. Vass design och passform känns också viktigt (utseende). Jag har däremot inte något emot handtvätt eller lite dyrare kläder så underhåll och kostnad hamnar lite lägre ned i prioriteringsordningen. Att välja kvalitet istället för kvantitet blir hädanefter lätt som en plätt eftersom jag garanterat inte har tålamod nog att ta alla dimensioner i betraktning inför ett köp. Så då låter jag nog bli. Det är min plan. Men efter min fast-fashion detox hoppas jag kunna se skillnad på bra och dålig kvalitet med ett enda ögonkast!

Hur många plagg har du i garderoben som fick sneda sömmar redan efter första tvätt? (*#@% Twist & Tango och Monki och H&M!)

Hur många plagg har du av exceptionell kvalitet? (Folkdräkten)

Brinnande billigt

Pokeya Begum förlorade sin dotter i den senaste textilfabriksbranden i Bangladesh. SumOfUS har flugit en av de överlevande kvinnorna till USA tillsammans med en fackföreningsaktiv för att överraska Walmart. Walmart är en av fast crap-kedjorna som förlagt sin produktion i den risiga och undermåliga Tazreanfabriken där 117 miste livet i November och som inte vill ta något ansvar för händelsen. Klicka gärna på länken och visa ditt stöd du också.

Förlorarna, del 3

Som jag nämnde i första delen av Kläder och Miljö har kläder aldrig varit så billiga som nu. Förr var kläder dyra investeringar och under medeltiden var det vanligt att testamentera kläder och tyg (man anar en viss kvalitetsskillnad). Med billigare kläder har också våra förväntningar och föreställningar om vad ett plagg bör kosta förändrats. Vi antar att om H&M kan sälja en t-shirt för 98 spänn så måste det absolut vara något fuffens med en t-shirt som kostar det dubbla.

Men en liten producent vars hela kollektion består av färre antal plagg än ett enda exemplar av en enda modell hos H&M kan omöjligt hålla samma låga priser. Som jag skrev om i första inlägget, enorma volymer är en av faktorerna som håller priserna låga. De fabriker som producerar 200 000 exemplar av samma tröja tar inte emot beställningar på få plagg. De är nischade på att prånga ut så många plagg av samma modell som möjligt på kortast möjliga tid och med minsta möjliga kostnad. Det blir naturligtvis väldigt orättvist att jämföra priset på en t-shirt från ett mindre företag som dessutom kanske värnar om sjyst produktion från början till slut med massproducerad fast fashion.

I sökandet efter information till min lilla miniserie om kläder och miljö hittade jag ett litet Öländskt företag (Ullcentrum) som stickar tröjor av svensk ull. Jag (jordens jobbigaste konsument) skrev och frågade tusen frågor om var och hur tröjorna produceras. De stickas på handdrivna stickmaskiner i Sverige och Litauen av kvinnor som får sjyst betalt. Det tar en hel arbetsdag att färdigställa en tröja och deras priser kommer naturligtvis aldrig kunna konkurrera med de stora fastfashionproducenterna, vars stickade tröjor består till hälften av polyester och stickas i industriella stickmaskiner som spottar ut 1.2 meter stickat per sekund. (Jag googlade på industriella stickmaskiner och valde slumpmässigt en).

Men varför ska vi betala mer om det nu blir billigare med polyester och elektriska maskiner i Kina?

Ja, okej, om vi bortser från att billiga plagg ofta produceras i undermåliga fabriker av människor som knappt får betalt.

Och att de produceras utan betänkligheter med tanke på miljön. Att gifterna förorenar vatten omkring fabrikerna och att vi får kläder så fulla av gifter att vi bör tvätta dem innan vi använder dem (och därmed låter gifterna passera genom reningsverket och ut i vårt vatten).

Om vi bortser från de detaljerna?

Våga dig utanför ramen som andra sätter upp

Är man det minsta intresserad av mode och att klä sig för att uttrycka sig och sin personliget så är det väl egentligen inte särskilt kul med fast fashion. Fast fashion bygger på att kopiera det mest gångbara modet från catwalken och producera det i tiotusentals exemplar så vi alla kan se ut som ”models off duty”. Eller som en skock får. Polyesterfår.

Men det är inte bara vår egen originalitet som hämmas av fast fashion. När vi enbart väljer kläder efter pris och går för kopieringsmaskinernas (som H&M, Zara och amerikanska Forever 21) kommersiella agenda sätter vi också ribban lågt för kreativitet och innovation. När vi inte betalar för originell design styr vi också utbudet mot mindre variation. Till och med det stora modehuset Balenciaga har fått utstå kritik för att ha valt en mer kommersiellt gångbar modechef i Alexander Wang istället för en klassisk kreatör. Precis som med snabbmatskedjorna som likriktat varenda stad i hela världen har fast fashionkedjorna konkurrerat ut de små oberoende och mer varierade klädbutikerna.

Feral Childe vs. Forever 21

I Stil i P1 berättar miljömedvetna designern Camilla Norrback om varför hennes företag gick i konkurs, bara månader efter att hon fått Finska Elle’s Style Award (vi är inte beredda att betala för miljö och kvalitet). Samtidigt planerar H&M att öppna 350 nya butiker under 2013. I och med att våra förväntningar på vad ett plagg borde kosta har förändrats har de mindre företagen det tufft att gå med vinst. Ulltröjsföretaget jag nämnde ovan skrev till mig att deras tröjor säljs för mer eller mindre självkostnadspris medan företag som Forever 21 (och de flesta fast-fashion och stora globala modeföretag) kan ha uppemot 50% påslag på sina kläder! (Elizabeth L. Cline, Overdressed).

Men det är inte bara den ekonomiska biten som gör livet hårt för småproducenterna. Feral Childe är ett litet företag med miljötänk som fick ett mönster kopierat av fast fashionjätten Forever 21. Det är vardagsmat för Forever 21 men kan bli dödsstöten för ett litet företag. Vill vi verkligen ha det så? Vi konsumenter är förlorarna. Vi förlorar mångfald, möjlighet att påverka lokala företag, kreativitet och inte minst kvalitet (som jag kommer ta upp i nästa del).

Hur många kopior hänger i din garderob? Och hur många plagg har du från små/lokala designermärken?

Material och produktion, del 2

Textilindustrin är enligt ett utkast till en EU-rapport en av de mest komplicerade industriella processer som finns, med otaliga led av olika producenter och tillverkare längs vägen till ett färdigt plagg. Vissa plagg startar på en åker, andra i kemikalielaboratorier vilka sedan vallas vidare fram och tillbaka över moder jord, från råvara via förbehandlingar till garn som ska färgas innan det blir till tyg. Tyget klipps och stryks och sys och därefter transporteras och allt påverkar miljön.

Det finns två stora huvudgrupper av fibrer, naturfiber och konstfiber. Naturfiber delas in i växtfiber som lin, bomull, hampa, sisal, och djurfiber som ull (merino, alpacka, kashmir) och siden. Konstfiber delas in i regeneratfiber och konstfiber. Viskos, rayon och tencel är exempel på regeneratfibrer där råvaran är trä. Konstfiber är baserat på icke-förnybar råvara, olja, som omvandlas till bland annat polyester, acryl, lycra, lurex (metallfibrer) och fleece.

Bomull är den vanligaste råvaran för kläder i naturmaterial. Tyvärr är bomullsodling förenat med stora mängder gifter och bekämpningsmedel. Faktum är att bomullsodling använder mest gift av allt slags jordbruk i hela världen.  Bomullsodling passar bäst i torra områden med mycket sol, men kräver samtidigt enorma mängder vatten. Avrinningsvattnet från konstbevattnade bomullsfält är fulla av bekämpningsmedel och förgiftar floder och sjöar. Och det är inte lite giftigt heller, varje år dör 22 000 människor och 3 miljoner förgiftas av bekämpningsmedel vid bomullsplantage, enligt WWF. Bhopalkatastrofen (som de flesta säkert känner till)  producerade just insektsgift för bomullsplantage. Dessutom är bomullsodlingen ett hot mot den biologiska mångfalden. Insektsgifterna dödar små däggdjur och fåglar, och bomullsplantagen upptar så enormt stora ytor att det inte finns så mycket yta kvar för andra arter att leva på.

I 2010 stod syntetmaterial för 62.6% av textilmarknaden och ökade mest jämfört med naturliga och regeneratfibrer. Polyester, en av de vanligaste syntetmaterialen, har till skilland från bomull ingen direkt påverkan på landytan och kräver inga bekämpningsmedel. Polyester kräver dessutom mindre kemikalieanvändning i färgningsprocessen. Men oljeindustrin inte precis natursnäll, råvaran är icke-förnybar och själva tillverkningsprocessen kräver mycket energi, långt mer än bomull. Dessutom är polyesterproduktens slutskede soptippen (eventuellt via återvinningen) och således ett linjärt förlopp från vagga till grav.

Regeneratfiber som viskos, rayon och modal är ofta baserat på trä vilket automatiskt gör det problematiskt med tanke på skogsskövlingen. Dessutom krävs mycket kemikalier i processen från träpulpa till tyg. Tencel är ett varumärke för lyocell som kräver mindre energi än viskos och rayon och är baserat på certifierade träslag (eukalyptus). Kemikalieanvändingen är också lägre för Tencel/lyocell. Bambubaserad textil har blommat upp som ett miljövänligt alternativ till annan textil. Men bambu är INTE ett miljövänligt alternativ om det processats som viskos/rayon. Bambutextil som är tillverkat mekaniskt (inte kemiskt) på samma sätt som lin eller hampa är ett sjyst alternativ. Tyvärr är endast en ytterst liten del tillverkat på detta vis då det kräver mycket arbetskraft och det kostar pengar.

Vad är bäst då undrar du? Produktionen av textilier är en mycket miljöbelastande process oavsett råvaran. Men ekologiskt och återvunnet är ändå bättre än till exempel konventionellt odlad bomull eller nyproducerad polyester och Tencel/lyocell bättre än viskos eller modal. En jämförelse av olika material hittar du här. Och på sidan 77 här. Undvik materialblandningar som bomull och poyester (polycotton) eftersom de inte går att återvinna. Slitstyrkan bedöms vara bättre med polycotton då de kan tvättas fler gånger, men tvätta hellre än bomullströja mer sällan (sidan 130).

Den flamsäkra katten

Produktionen av textil kräver enorma mängder vatten, energi och kemikalier. Tirupur är en stad i Indien där bland annat svenska kläder produceras i de 9000 textilfabriker som finns där. Varje dag måste omkring 70 miljoner liter vatten köras in till staden med lastbil för att täcka behovet av vatten för industrin och befolkningen. Detta eftersom färgerierna läcker ut starka kemikalier i vattendragen som förorenat dricksvattnet (Swedwatch). Kemikalierna läcker inte bara ut i produktionsländerna. Kemikalieinspektionen har listat exempel på farliga ämnen som kan hittas i dina kläder: dispersionsfärger, ftalater, bly, antimögelmedel, krom, perfluorerade ämnen, azofärgämnen, triklosan, formaldehyd och flamskyddsmedel. KI råder oss att alltid tvätta nya kläder innan de används och att vi bör välja miljömärkta kläder och ekologiska material. Det är egentligen inte klokt! Greenpeace har fört kampanjer under en längre tid för att försöka giftbefria modeindustrin (Dirty Laundry). Skriv gärna under deras Detox Fashion Manifesto!

Så, vet du vad är det för material i dina kläder? Vilka gifter döljer sig i tryck och färger? Och hur är de producerade?

The Fashion Duel

Fast Fashion, del 1

Aldrig förr har vi ägt så mycket kläder. Enligt naturskyddsföreningen har vår konsumption av kläder ökat med 40% på mindre än tio år. Aldrig förr har vi bytt ut våra kläder i så snabb takt. En undersökning genomförd av BBC fann att ett klädesplagg används i genomsnitt endast 6 gånger.  Aldrig förr har kläder varit så billiga som nu. Hur kommer det sig?

 

Textilindustrins kostnader

Tyg är tyg, mer eller mindre, (mer om det i nästa del). Det man sparar pengar på är arbetskraft. Trots alla innovationer gällande maskintillverkning krävs fortfarande en människohand för att sätta samman ett plagg. Att det är arbetskraften som kostar kan man ju förstå eftersom nästintill all produktion har förlagts till lågavlönade länder, som Kina och andra asiatiska och Sydamerikanska länder. De flesta vet att Kina under en lång tid varit och är en av de största exportörena av textilier och bland de största producenterna av både polyesterfiber och bomull. Billig arbetskraft ger billigare kläder.

Mem med Kinas snabba ekonomiska tillväxt (i synnerhet på grund av vår konsumption) och ökade minimilöner, har fast fashion flyttat sig vidare. Länder som Bangladesh, Kambodja och Indien har fortfarande lagstadgade minimilöner som i genomsnitt ligger 40% under en levnadslön (levnadslön = en lön som täcker basbehov som mat, kläder, husrum och skolgång för barnen) vilket säkerställer en fortsatt billig produktion. Våra medsystrar (det är mestadels kvinnor) i dessa länder jobbar 10-12 timmar per dag (vissa rapporterar om upp till 17 tim/dag) utan att lönen räcker till att täcka de mest basala behov. Ett finexempel på västvärldens exploatering av utvecklingsländer, som vi berättigar med någon slags filantropiska välgörenhetsargument om att vi stöttar deras ekonomiska tillväxt och väg mot välfärd.

Textilindustrin är en av världens största industrier som till största del varit och är byggd på billig kvinnlig och minderårig arbetskraft. Den har inte bara varit ett miljöproblem utan också brottats med mänskliga rättigheter, i synnerhet ur ett feministiskt perspektiv, under århundraden.  När kvinnorna i väst började kämpa för  sina rättigheter och lika löner flyttade textilindustrin vidare, bort från jämställdhetstänk, humana arbetsvillkor och strama miljölagar. Sverige hade sin storhetstid i textilförsörjning under 1950-talet med 70 000 anställda (jmf. med ca 14 000 idag) varefter produktionen flyttades utomlands eller konkurrerades ut av utländska företag. Vi förlorade inte bara arbetstillfällen och möjligheten att gynna vår egen ekonomi, vi förlorade vi också ett hantverk. I USA har i princip allt av textilmaskiner sålts till Kina och när de nu vill starta upp sin egen industri igen måste de köpa tillbaka både teknik och kunskap för miljardbelopp (Elizabeth L. Cline, Overdressed). I en artikel i  The (sydney) Magazine, the fashion issue April 2013, Sydney Morning Herald om mode ”made in Australia”, beskrevs det hur de få klädproducenter som fortfarande producerar sin kläder i hemlandet har svårt att hitta människor med rätt kompetens. Den sista generationen av allt från mönstermakare till maskinoperatörer har gått i pension vilket gör det ändå svårare att producera plagg lokalt. Det är inte bara dyrare, det är nästan omöjligt.

Enligt Norwatch är den ekonomiska fördelningen av kakan t-shirten så här.

175 kronor (ca 50%) – Klädbutiken

115 kronor (ca 33%) – Klädföretaget (märket)

42 kronor (ca 12%) – Produktionskostnader (t.ex råvaror och fabriksförtjänster)

17 kronor och 50 öre (ca 5%) Transport och avgifter (t.ex tullar och skatter)

1 krona och 40 öre (ca 0,4%,) – Lön till sömnadsarbetare

14 öre (ca 0,04%) – Lön till bomullsarbetare

Ganska orättvist om jag får säga det själv.

 

Zara, made in Marocko och Portugal

Löp och köp!

Den andra anledningen till våra extremt billiga kläder handlar om stora volymer och låga marginaler. Säljer du tillräckligt mycket, går det att sälja billigt. En enda klädmodell kan beställas i upp till 200 000 exemplar. H&M producerade 500 miljoner klädesplagg i 2004 och Zara kan prånga ut med 1 miljon plagg PER DAG i sina fabriker. Med så stora volymer blir det billigt, men de måste också sälja massor för att de små marginalerna ska ge klirr i kassan för fast fashionproducenterna (Elizabeth L. Cline, Overdressed).

Tidigare kom höst och vårkollektionerna med de mest spännande nyheterna. Man spanade in de bästa av det bästa, provade, gick hem och funderade provade igen innan man bestämde sig. Numera tar det mindre än två veckor för Zara att designa, producera och leverera ett plagg. ASOS har 450 nya plagg i veckan att locka med och vi måste ta snabbare beslut om vi inte vill gå miste om plagget som garanterat kommer göra oss lyckligare(?). Buy or regret. De stora modehusen levererar inte bara de fyra feta kollektionerna per år längre utan fokuserar mer och mer på de extra pre-kollektionerna för att hålla köpångan konstant (i ett av de senaste Style By finns en artikel om pre-kollektionernas mer framträdande roll). Om vi vanliga tunnplånbokade ska vi ha råd att shoppa nonstop kan en top inte kosta mer än vad en catwalk-kopia kostar på Gina Tricot. (Och det måste vi ju eftersom hälften av Sveriges ekonomiska tillväxt hänger på vår konsumption… Konflikt i p1, om tillväxt och konsuption).

Något att fundera på:

Hur mycket kläder har du och hur ofta använder du varje plagg?

Var är de tillverkade?

Personligt

Blog Award från Tankekatten!

 

Tankekatten har skickat mig ett blog award. Det måste ju naturligtvis besvaras, även om det innebär att jag tummar lite på min integritet. Men om ni är en smula nyfikna på mig, så varsågoda.

Vad ville du bli när du var liten?

Jockey. Jag kom faktiskt in på en jockeyutbildning när jag var 23, men tackade nej. Som liten hittade jag en bok om ett Australiensiskt par, Ron and Valerie Taylor, som dök med hajar. Jag tänkte då, som sjuåring, att det var något jag aldrig kunde få göra eftersom jag bodde mitt i Sverige, lååångt från närmsta hav. Men med lite vidgade vyer och fler år på nacken insåg jag att det nog var möjligt ändå. Så jag började plugga biologi vid Uppsala Universitet.

Jag och fullblodsstoet Philippa på en strand längs den Irländska kusten.

Vad är du idag?

Fortfarande student (master of research) i Australien. Forskar på en liten söt haj, blind shark. Är på sluttampen nu, bara några analyser och skrivandet kvar. Ska bli fantastiskt att bli färdigt.

Vart vill du helst resa?

Hem.
Men först har vi en resa till Western Australia planerad till Maj (snorkla med valhaj!). Sen ska blir det ett varv kring halva Australien innan vi åker hem (omvägen via NZ, några söderhavsöar och USA). Det är planen i alla fall.
St. Petersburg, Moskva och transsibiriska järnvägen står högt på listan. Liksaså en resa till Uganda (bergsgorillor) och västafrika med Rosa Bussarna. Jag älskar att resa.

Mt. Everest sett från Kala Pathar

 

Var ser du dig själv om fem år?

I EU-parlamentet? På sluttampen av en phd? Eller så kanske jag lobbyar för Urban Farming. Ingen aning faktiskt.

Jag vill i alla fall ha en (eller fyra) pälsmössor inom fem år. (Silkie)

 

Rött eller vitt?

Som i vin? Öl. Svart öl.

Sommar eller vinter?

Sommar, sommar, sommar, na na na, nananana…

Sommar i Sverige

Skog eller hav?

Havet. I söndags gjorde vi ett dyk på vår hemmastrand här i oz och jag fick se en spotted wobbegong för första gången. Vilken underbar liten haj. Den ser ut som en matta från 70-talet. Komplett med fransar och allt. BILD.

Vad gör dig ledsen?

Jag snorklade utanför Gansbaai i Sydafrika när en säl dök upp och simmade runt mig. Upp till ytan för att ta luft ner i en lop under mig, den såg mig rätt i ögonen. Nyfiket. Om och om igen, upp till ytan, och så simmade den på rygg under mig. Det var nog det vackraste jag någonsin sett. Tills jag såg linan som satt hårt kring sälens hals.

 

Det vackraste och sorgligaste

 

Vad är det bästa du vet?

Fika med sambon och vänner. Bjuda på middag (jag bjuder, sambon lagar). Bli bjuden på middag. Gå längs stranden och se vad havet spolat upp för spännande.  Katter, särskilt mina. Djur generellt. Se sjöfåglar göra roliga spår i sanden med deras underbara simfötter. Resa. Dricka te. Studera (kan också vara det värsta, love hate relationship). Dyka, cykla downhill… Hänga med familjen i trädgården. Gå på bio (i fredags såg vi en blooywoodfilm, mycket rolig), workshops (fish id i lördags) och äta på resturang (alltför ofta).

Idde, min finaste sjökapten

Jag skulle vilja skicka vidare detta blog award till… It’s easy being green och Vera på home is wherever I’m with you behöver en lite puff tror jag