Bee’s wrap

IMG_9011

Det är som det är. Ibland tar annat för mycket tid. Som att sätta sig in i nya vanor i ett nytt hem i en ny stad och nytt jobb och allt det där. Men bloggen står på listan över saker att ta tag i. Så det ska förhoppningsvis inte dröja alltför länge innan det börjar dyka upp inlägg mer regelbundet.  Först måste jag bara tipsa om ett alternativ till plastfolie: Bee’s wrap. Jag har ju skrivit om Abeego på plastbantasidan men Bee’s wrap har jag hittat i Sverige, i Reneé Voltairs butiker. Det fungerar så himla bra. Bara köp!

Mamma fick en ost förra veckan som min sambo lämnat innan han for sin kos för att jobba. Den var inlindad i Bee’s wrap och nu får jag inte tillbaka den. Bee’s wrappen alltså. Osten är visst redan slut. Så bra är det.

När man är färdig med inpackningen så tvättar man den bara med diskmedel och kallt vatten. Inte varmt eftersom vaxet smälter då. Men man kan lägga ut den på diskbänken och skrubba med sin diskborste eller bara tvätta den mellan händerna och sedan lägga/hänga den på tork. Tror det kommer bli årets julklapp i vår familj…

“7 Days of Garbage”

7-days-of-garbage-environmental-photography-gregg-segal-12

Fotografen Gregg Segal från Californien har fotat människor i sitt eget skräp samlat från sju dagar. Jag ”gillar” bilden ovan bäst av de jag sett. Kontrasten mellan den ytterst välklädda och till synes sofistikerade familjen och deras avfall belyser det faktum att rika människor bara har en förmåga, eller möjlighet, att dölja sin överkonsumption och påföljande slitage på våra naturresurser till skillnad från människor i fattigdom.

Läs mer här.

Plastfri juli och renovering – en omöjlig kombination

plastic-free-july-logo-banner-lge

Ja, då är det plastfri juli igen och jag kan verkligen inte säga att jag levt som jag lär senaste månaderna. När vi kom hem från Australien tog vi över en av våra lägenheter igen efter att den varit uthyrd under ett antal år. Den såg helt förjävlig ut. För att göra en lång historia kort; anticimex, förstörda golv, skåpsluckor som fattas, delaminering av skåp, stora hål i väggar… Så fortfarande, fem månader senare, renoverar vi. Vi har försökt vara så miljövänliga som möjligt, men det är ju så klart alltid en avvägning mellan olika aspekter av kvalitet, ekonomi och utseende. Vi har i alla fall så långt vi kunnat försökt att renovera istället för att köpa nytt, tex slipat alla golv (tack och pris att vi inte har laminat!). Dyrt, men det blev väldigt fint igen även om vissa hack och repor var avgrundsdjupa och fortfarande syns. Dock tog det nästan sex veckor att bara slipa om golv och lacka och lacka och lacka och vänta.

Köket fick vi helt enkelt riva ut, det var totalförstört. Men vi ha sparat gångjärn och försökt återanvända det som var helt. Kylskåp saknades så vi valde en med så hög miljömärkning som möjligt för vad kosingen räckte till. Samma med spis (en induktion). Diskmaskinen däremot fungerar fortfarande, så den får stå kvar. Äntligen behöver vi inte längre koka gröt på stormköket på vardagsrumsgolvet! Ikväll ska vi till och med ha gäster, fastän det fortfarande står hål i köket och gapar efter snickarens händer.

När det gäller möbler så fanns en del av vårt möblemang också uthyrt. Så det var bara att köpa nytt. Eller nytt och nytt, jävlar vad blocket.se, norska finn.no, bukowskis market och loppis är bra! Jag tänkte att second hand mest var 50-tal och teak och vi gillar mer modern design, men det går verkligen utmärkt fint att hitta snygga grejer second hand oavsett stilideal! För tillfället sitter jag vid ett stort helt felfritt skrivbord från Habitat som vi hämtade igår kväll (i en lyxvilla utanför Oslo) för tusen spänn (vi var rysligt nära att köpa exakt samma nytt för några tusenlappar mer, så det är ju inte bara miljön som sparas!).

Ett läckert matbord från Kartell som huserade bara ett kvarter bort behövde ett nytt hem och står nu i köket under en Bumling som vi hittade på Grandpa i Stockholm. Stolarna köpte vi nya, men svenskproducerade (Stolab). Norrgavelbutiken med sina vackra och svanenmärkta, svensktillverkade möbler har också blivit flitigt besökt och jag sitter på en väldigt snygg pall från dem som vi vitoljade häromdagen. Mina föräldrar som råkar vara på husvagnsemester har fått i uppdrag att plocka upp två Bruno Mathssonfåtöljer på vägen hem och jag måste lära mig den här nya Swish-betalningsmetoden! Så det börjar likna ett hem nu. Men fasen vad slitigt det är att renovera!

Så, detta är anledningen till att det inte blivit någon Plastic Free July i år och också varför bloggen legat i dvala. Men jag hoppas kunna hitta mer tid att blogga framöver nu när vi äntligen fått internet inkopplat! Tyvärr har vi en lägenhet nummer två i en annan stad i ett annat land att inreda också, men det är en annan historia… Men plastfri Oktober låter väl inte så dumt eller?

Klotet om hållbart mode

Sommar är det i alla fall.

Sommar är det i alla fall.

Jag har varit på konferens om hajar och rockor. Ska skriva lite om det så småningom. Men först, en länk till Klotets program om hållbart mode. Klotet. Välj hela ljudklippet som ligger i menyn till höger, 24 min.

Rena kuster och cyklar

Cykel och hav

Cykel och hav

Idag är det visst både dagen D för Kusträddarnas kuststädardagar OCH cykelns dag! Att det ska vara så svårt att få information! Visserligen är jag nyligen immigrerad, men ändå! Vid frukosten läste jag om dagens cykelarrangemang och hann i alla fall med att cykla två varv kring Västerås med Pärlan (i regn) för att stötta mer cykling. Hoppas ni hann göra något bra för Sverige idag!

Ballongsläpp – en dålig idé

Ballonger istället för raketer, Bild: VLT.

Ballonger istället för raketer, Bild: VLT.

Jag ogillar att vara en glädjedödare. Men i det här fallet måste jag axla rollen som surtant. Läser i Vestmanlands läns Tidning om hur Surahammars kommun valt att skicka ballonger i vädret istället för fyrverkerier. Det är en dålig idé. Väldigt dålig idé. What goes up, must come down och när ballongerna väl kommer ner igen är det inte bara direkt nedskräpning av naturen, de kan också utgöra de en fara för våra djur och vår natur.

Oavsett material.

Det finns så kallade biologiskt nedbrytbara ballonger. Precis som med bio-nedbrytbar plast i allmänhet betyder det att det krävs vissa speciella omständigheter för att plasten ska brytas ned under en rimlig tid och på bästa sätt. Oftast högt tryck och värme i industrikomposter. Sannolikheten att alla ballonger skulle hamna i en industrikompost är väl någonstans i närheten av noll.

På de platser där ballongerna med större sannolikhet hamnar är den biologiskt nedbrytbara processen föga imponerande. På ballongvänliga hemsidor (läs ballongföretag) jämför man nedbrytningstiden med tiden det tar för ett ekblad att brytas ned på öppen mark. Låter det bra? Jag har, som jag skrev tidigare, spenderat en del tid senaste veckorna med att inventera just ekar. Kring alla ekar ligger fortfarande bladen kvar från höstens lövfällning och faktum är att det kan ta upp till fyra år för ett eklöv att brytas ned. Ballons blow har en bildserie som visar hur en ballong av ”biologiskt nedbrytbart” material ser ut efter över två år i naturen. De skriver i sitt sista inlägg att ballongen fortfarande känns som en bit läder. I detta skick är ballongen fortfarande en fara för framförallt djur som kan missta den för mat eller fastna, ibland med dödlig utgång. På vissa platser i världen är det faktiskt olagligt att släppa iväg ballonger bland annat i New South Wales, Australien, eftersom risken är så stor att skada djur och natur.

Ballongföretag hävdar visserligen att mellan 90 och 95% av alla ballonger stiger till omkring 8 kilometer, där de fryser och exploderar till mindre bitar som så regnar ner och bildar ”minimalt med skräp”, vilket inte anses som ett problem. Skräp som skräp säger jag. Och många bäckar små. Problemet med plast i havet – och på land – kan endast motverkas genom att vi börjar handla på ett mer ansvarsfullt sätt. Surahammars kommun handlar inte på ett ansvarfullt sätt i det här avseendet. Tummen ned!

Kusten är klar

Alle nordmenn, kom dere ut og rydd strendene 10 mai! Kolla särskilt in min smarta och duktiga kompis Inger Lise Nerland som doktorerar på mikroplast i havet.

Plast i naturen

Plastflingor

Plastflingor

Igår var jag ute för att inventera ett område i Västmanlands län på stora gamla ekar som skulle kunna vara hem åt en liten utrotningshotad skalbagge, den svarta guldbaggen. Intill en eklåga, som var både intressant ur skalbaggeperspektiv och som en bra plats för lunch, hittade jag ett exempel på vad som händer med plast som hamnar i naturen. En stor plastsäck låg nedtryckt under stammen till den fallna eken och när jag drog fram den började det snöa. Små små genomskinliga plastflingor singlade ner och gömde sig i det torra gräset.

I naturen bryts plast ned av bland annat mekaniska processer, värme och UV-ljus vilket gör plasten spröd och den faller sönder. I exemplet ovan med plastsäcken; till flingor av mindre och mindre storlekar. Processen är oerhört långsam och all plast som någonsin tillverkats, men undantag för den som förbränts, finns kvar i naturen fortfarande.

En sopsäck som blivit sopor.

En sopsäck som blivit sopor.

Mera tvål

Finfina tvålar!

Finfina tvålar!

Som jag skrivit om här, så är hård tvål bäst och jag har fått så många förfrågningar om var man får tag på bra tvål utan palmolja. Tack vare oss (mest er) så är nu de allra flesta tvålarna från Kerstins Hemtvål utan palmolja! En av de första sakerna jag gjorde när jag kom hem till Sverige var att beställa ett tjog (nästan) och jag har nu testat mig igenom allt från laktritstvål till myrratvål. Jag kan rekommendera! Feta, löddriga, godluktande och närproducerade utan nasties.

From the waist up – Life without plastic

Plastic bottles - Chris Jordan

Plastic bottles – Chris Jordan

Jag vill se den här nya dokumentären om familjer som vågar sig på en rejäl plastbantning! Att flytta hem till Sverige och fortfarande bo mestadels av tiden i en resväska har försvårat att leva livet utan plast. Alla varor, affärer och trix som vi kände till måste nu bytas ut mot nya. Men man får se det som en utmaning och det går långsamt framåt även om den plastinpackade ekologiska frukten här hemma gör mig modstulen varje gång jag handlar. Hur som helst hoppas jag att den här dokumentären kan ge mig lite ny inspiration. På återseende snarast!

 

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.